Hej November, jag tar mig igenom dig

Jag vet inte vart oktober tog vägen. Dagarna rann i väg och jag försökte ta tillvara på tiden så gott det gick. Vi gjorde utflykter, åkte till Trondheim och jag fotade mycket. Men de fina dagarna var få och på slutet låg gråheten som en fuktig filt över tillvaron. När vintertiden infann sig och eftermiddagarna blev en timme kortare blev det ännu mer påtagligt att mörkret kommer för att stanna några månader nu.

Vackerhösten är fin. Den som bjuder på färggranna skådespel, hög och klar luft och ännu rätt långa eftermiddagar. När den första frosten kommer och ger en försmak av vintern. Sedan blir det brunt. Träden kala och fukten kryper innanför skinnet. Det är mörkt på morgonen och innan man går hem från jobbet. Det blänker i gatorna hemmavid i stan och det är svårt att utskilja vad som är vad. Den tiden gör mig nere. Gör mig på lite dåligt humör och jag blir trött. Jag tappar fart och kreativiteten försvinner. Det är inte lika roligt det som brukar var roligt. Så är det varje år.

Och varje år vet jag att när snön kommer och stannar kvar lättar det. Det är fortfarande mörkt men det vita skapar kontrast. Jag får mer energi, hittar tillbaka till mitt jag igen och mår bättre. Den hör hösten känns jobbigare än andra höstar. Kanske för att jag inte riktigt kunde komma ut på samma sätt som förut. Inte kunde få den terapin som cykling och rörelse i bland ger. När det är som gråast, mörkast och tyngst kan det lätta med att få komma ut och röra på kroppen.

Nu står november för dörren och i dag är det jämngrått i Östersund. Den där höstdimman som kommer när sjön fortfarande är varm och luften kall. Som gör att träden utanför mitt kontorsfönster knappt syns. Det är vackert samtidigt som det får det att krypa lite inom mig. Träden har tappat sina löv, det är flera nyanser av brunt och frosten ligger hela dagen. Det är kanske de här dagarna som jag ska ägna min lunchrast åt att vara ute. Få det viktiga dagsljuset. Nu när jag tar mig fram på kryckor kanske jag bara ska sätta mig i bilen och åka någonstans. Äta lunchen utomhus, ta med kameran? Göra något för att lindra den där tunga känslan.

Förra hösten skrev Elna ett sådant bra inlägg om att ändra attityden till November. Se den här lite deppiga perioden på ett annat sätt. Jag anammade lite av det tänket redan förra hösten och försökte se det vackra. Och det gjorde jag. Mitt november har inte gula höstlöv mot grå himmel som hennes men väl dimmiga mornar som ger lugn. Som i dag. Förra hösten gav mig många fina solnedgångar och jag passade på att leta det fina i det gråa. Inläggets omslagsbild är från en av de stunder vi tillbringade utomhus med kalla fingrar och det vackra eftermiddagsljuset över fjällen.

Så hej november, jag tar mig igenom dig på något sätt.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

5 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: