Jag går mina cykelstigar

Det närmar sig vinter även här i stan. Snön hänger i luften och temperaturen ligger runt nollan. På lite högre höjd är grantopparna frostiga. I Storhogna har det snöat i helgen. Här hemma har det varit lite grått. Hösten har runnit i väg i år och jag har missat den lite på ett sätt. Men tagit tillvara på den på ett annat sätt. Jag har inte cyklat mig igenom den som åren innan utan i stället har jag försökt att vara ute så mycket som möjligt i den mån jag har orkat och inte fått ont i knät. Jag har fått tid till att ägna mer tid åt andra intressen som att fota och baka. Och precis som alla tidigare cykelhöstar har termos och vikmugg följt med.

Sommarhagen i höstskrud.

I slutet av veckan låg det lite snö kvar i Sommarhagen när vi var tid. Vi skulle ta en promenad och titta och försöka fota fåglar. Ett nytt intresse jag hittat under de här veckorna, att försöka känna igen fåglarna. Vi gick sakta de stigar som vi brukar cykla. Här hade hösten kommit längre än nere vid Storsjön. Träden som börjat bli kala och färgerna som övergått till en mer brun och grå nyans. Jättefint på sitt vis. Med oss hade vi kaffetermosen och tog en snabbfika med kalla tår och händer uppe vid Frösövallen.

Jag tänkte när jag gick där att jag cyklat så lite i området runt sommarhagen i år. Mindes teknikrträningskvällen med Sherides i början av sommaren när nästan 40 stycken dök upp. Den sista kvällen jag ledde sherides. Blev inget mer av det senare under sommaren för min del.

Mindes också en av de där cykelturerna med Happyride där nästan allt som kunde gå fel gick det. Någon ramlade och fick åka på akuten när hala blöta rötter ställde till det. Två punkterade varav en var jag. En vände hem när tempot blev för högt. Jag bet i och kände mjölksyran brinna i benen nästan hela rundan. En ganska klassisk Happyride där vi hämtade andan en stund i Sommarnhagen.

Eller den sista riktigt tuffa turen innan Offroad Finnmark. När jag nyligen opererat bort en bit av menisken och tappat så mycket träning. Jag körde hårda intervaller och slog mina egna personliga rekord på några av stigarna däromkring. Mindes hur mycket det sved uppför stigen längs med gärdsgårn.

Jag sa till Hasse när vi strosade omkring där att det till och och med skulle vara roligt att cykla på de hala leriga stigarna. Med kalla fötter och händer. För just nu skulle det inte spela någon roll alls vilket väder det är, om det är kallt och skitigt bara jag får komma ut och cykla. Men riktigt där är jag inte än men kunde gå runt sommarhagen utan kryckor men med haltande gång.

Igår packade jag återigen ned en termos kaffe i väskan och åkte upp till Spikbodarna. Jag hade suttit inne nästan hela dagen och det kröp i mig. Jag ville ut och få lite luft. Ville ta en kort promenad för att lindra rastlösheten.

Det slog mig när jag gick stigarna där att jag inte varit uppe i området på över två månader. Dit som jag vanligtvis är ett par gånger i vecka. I bland för att äta en medhavd lunchmacka när jag behöver komma bort från jobbet men allra mest för att få cykla eller åka skidor. Ganska sällan går jag där.

Efter nån timme gick jag tillbaka till bilen och tänkte att det faktiskt inte dröjer så länge innan jag kan cykla där. Kanske hinner jag före snön lägger sig? Jag kan nog inte cykla mina stigar men väl vägen bort mot Torvalla. Det gav en sådan där skön pirrig känsla i magen. Få plocka fram höstcykelkläderna, mössa under nya hjälmen som jag köpt och längtar efter att få använda. Få cykelsällskap av människor som jag saknat att cykla tillsammans med. Få komma ut med pannlampa.

Även om det varit tunga veckor och det i bland känts som hösten bara runnit mig ur händerna har jag samlat fina minnen ändå. Hittat fina platser att besöka och fått fota mig igenom hösten. Jag har försökt att acceptera att jag faktiskt inte kunnat ta mig ut och att det har varit helt okej att vara inne till största del. Och det är ju bara en kort period av livet och fler höstar kommer!

I bland är det nästan finare att gå sina cykelstigar än att cykla dem. För man hinner upptäcka saker längs med dem på ett helt annat sätt än på cykel!

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: