Septemberkvällar

Det är något speciellt med höstens solnedgångar. Framförallt i september. Än har inte löven ramlat av och i början av september fortfarande grönt för att sedan bli allt mer allt mer färggrann. Det orangea ljuset bäddar in landskapet på ett mjukt sätt och det glittrar av guld i lövverken. Fjällen ligger i dis medan den starka solen sjunker. I förgrunden glittrar det i gräset som blommat ut och snart vissnar. Men än är det inte riktigt kalt som i oktober.

September, höstens första månad och en månad av konstraster. I fjällen en explosion av färger och hemma i stan en lite mörkare och svalare månad. Som i början ändå känns lite som en förlängning av sommaren och ju närmare oktober man kommer mer som höst. Det är också en månad av otroligt vackra solnedgångar när vädret är den på sidan.

En sådan solnedgång fick vi för någon vecka sedan, början av månanden. Vi hade parkerat bilen strax nedanför Frösötornet. Jag hade sett den vyn framför mig, vyn när solen skulle gå ned över skutan , färga Oviksfjällen lila och och sprida fint ljus över Frösön. Jag kunde inte gå så långt. Ställde upp stativet på ängen och stod där. Det där riktigt fina ljuset dröjde. När jag tänkte ge upp och åka hem kom det. Spred ett sådant varmt och fint ljus över ön.

Jag gick igenom bilderna när jag kom med sedan och tyckte att inga blev bra. Lät bilderna ligga ett tag och tittade igenom dem igen. Där fanns de, de där bilderna jag hade haft i huvudet och ville få ut på pränt.

I helgen som var fångade jag fjällets septemberskymning, helt olik den hemma men otroligt vacker på sitt sätt. I går kväll åkte vi till Västbyviken som ligger precis vid Bynäset där vi ofta har stannat och fikat när vi cyklat Frösön. Jag hade sett tidigare på dagen hur molnen skingrat sig och lättat. Det skulle bli en av septembers fina kvällar igen. Egentligen hade jag velat haft lite mer vind för att få vatten i rörelse men fick ändå liv i bilden. Nu i slutet av september är löven färggranna även här i stan och ljuset ännu lite varmare.

Men det var något fint att sitta på stranden med stativet framför mig och se hur färgerna blev att intensivare. Till skillnad från i början av september försvann solen bekom fjällkanten så fort att jag nästan inte hann med. Sedan kom Solen den försvann dock så fort bakom fjällkanten att jag nästan inte hann med.

Sedan blev färgerna allt mer intensiva och drog mot lila och klockan var bara runt 8. Jag tänkte att kvällarna blir mörka fort nu, att det är pannlampstider. Att det går så otroligt fort när det väl börjar mörkna. Även om jag inte kan vara ute och röra mig dessa höstkvällar kommer jag i alla fall ut med kameran. Får den där stunden av kvällsljus och vackerhöst som behövs den här tiden när höstdeppigheten knackar på.

Hursomhelst är septembers kvällar lika fina varje år. De är få men minnesvärda oavsett om det är hemma i fjällen runt stugan eller hemma i stan.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: