Snöskor på Katrinatoppen

Jag ville elda i helgen och komma upp på lite höjd. Behövde få komma ut och gå med snöskor. Vädret skulle se bra ut. Sol och nästan ingen vind. Men väder är väder och i går blåste det rejält. Vi åkte upp på Katrinatoppen på kvällen, mötte upp John och eldade en stund. Där uppe klirrade trädens grenar av tjocka lager av is och snö. Det kan bli så när det töar och sedan fryser på igen. Häftigt och vi sa att det skulle vara fint att fota det i dagsljus.

I morse fanns vinden kvar och vi bestämde oss för att åka upp på Katrinatoppen och gå ut mellan skidbackarna och längdspåren. Träden kanske skulle ge lite skydd för vinden och den kyleffekt den ger. Att tända upp en eld skulle inte vara någon mening, i stället tog vi med gasköket. Klädde oss i flera lager kläder och jag hoppades att det inte skulle bli allt för kallt.

Vi gick från parkeringen med snöskorna i handen till expressliften. Där spände i på oss snöskorna och gick rakt ut i skogen. Kryssade mellan snötyngda fjällbjörkar och undvek allt för stora drivor av snö. Sakta tog vi oss framåt mot lite mer öppna vyer.

Som jag hade anat så gjorde kyleffekten sitt till och träden gav inte så mycket skydd. Men ofta är de kallare dagarna också de finaste och inget undantag i dag. Solen vi inte varit bortskämda med visade sig och gjorde vinterlandskapet oerhört vackert.

Som under gårdagskvällen klirrade det i trädens grenar. Is och snö som gungade i vinden. Ett fenomen som jag inte sett eller hört förut. På vissa träd hade höstens sista färger frusit fast i isen. Otroligt läckert!

Vid den här tiden på året är dagarna korta. Ljuset blir varmt redan efter lunchtid och solen värmer inte längre. När vi gick tillbaka mot bilen kändes det som sen eftermiddag i motljuset. Men det är vackert, först det bruna ljuset som sedan blir lätt rosa när solen har gått ned. Det är en tid av skört decemberljus som jag brukar säga.

Vi bestämde oss när kylan hade gjort benen bortdomnade att vi skulle hoppa över utefikat i dag. Det kunde vi ta i värmen i stället. Det fanns ingen stans med tillräckligt mycket lä för att det skulle vara en njutning att sitta ned en stund. Med stora kliv gick vi tillbaka mot skidbackarna igen och jag passade på att fota en ensam skidåkare i liften på väg upp.

Vi gick inte långt i dag. Bara en kort tur ut på Katrinatoppen. I kontraster, åt ena hållet skidsystemet och åt det andra vyerna. Det är lite av tjusningen här. Man behöver inte gå långt för att det ska kännas att man kommer ut i tystnaden. Att få göra det på vintern är fint. Nu när skidor inte fungerar är snöskor ett bra alternativ och dagen gav mersmak. Det är häftigt att ljudlöst och ganska lätt ta sig fram i djupsnö, lyfta på tunga grenar, runda större träd och bara ta ut en riktning.

Nästa gång får det bli en topptur med fika utomhus och en dag med mindre vind!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: