Vårskolk från gymmet ger konsekvenser

 

Samma redskap som för hundra år sedan men lägre vikt.
Samma redskap som för hundra år sedan men lägre vikt.

Jag var tvungen att gå tillbaka i min träningskalender på Funbeat för att se när jag senast styrketränade. 15 maj körde jag visst cirklar på Fristilen. Ett lite halvdant pass inför en helg minns jag. Minns också att jag kände mig rätt svag och tam den gången. Jag har ju skött min styrka exemplariskt under vintern. Lovade mig själv att inte tappa den så fort cykelsäsongen kom. Inget vårskolk denna gång tänkte jag och skolkade så det rök om det. Så kraschade jag med trädet och göra några övningar som involverade överkropp var inte att tänka på. Nu när allt känns okej så att det går att andas normalt och eventuellt smyga i gång igen så passade jag på att nyttja en friskvårdstimme på lunchen.  Så nu kommer en pepp och stark redogörelse över hur bra det gick i gymmet…..

Eller nej. Inte det minsta.

  • Bra var att jag tog mig i väg.
  • Bra var också att jag faktiskt inte var så dum att jag trodde att jag kunde balansera som vanligt på bollarna.
  • Bra var även att jag gick ned lite i vikt på kettlebellarna.
  • Bra var också att alla övningar jag tänkte göra utfördes och att det inte kändes så ont i revbenen.

Men

  • Jag har tappat massor. Jättemycket och det sitter nog mest i huvudet?
  • Slarvar man med styrkan är det så jobbigt att facea att man faktiskt blivit sämre.
  • Jag får börja om nästan från början.
  • Jag var usel i dag. Nästan så att jag gömde mig bland vikterna. Eller bollarna eller den där bosuhistorien.

Efter en vinter av både klassisk skidåkning och skate toppat med regelbunden styrketräning i gymmet var min kropp ruggigt stark. Aldrig har jag haft så starka coremuskler. Skidåkning är ju helt överlägset vad gäller den biten eller styrkan överlag. Stakning i flera timmar är ju i princip crunches i flera timmar. Känslan av att vara i bra form är en skön känsla. Jag gillade den mycket. Formen man får efter timmar av stakning. Det tänker jag inte sticka under stol med. Jag strävar ju inte efter magrutor men det är ju rätt skönt att känna att man orkar i gymmet och slipper en bråkande rygg.

Konditionen har jag ju med mig sedan alla timmar på cykel och skidor. Den är ju bra och absolut inget att klaga över. Sedan så aktiverar jag ju bålen på cykeln men det var lite jobbigt att få kramp i ryggen efter Lida Loop när jag så väl vet vad det beror på.

Bättring på mig helt enkelt. Jag tar nya tag och gör som jag har under vintern. Två cirklar i veckan. 2 pass. Hur svårt ska det vara?

Så det var dagens gnällinlägg.

0

2 Comments

    • Det gör vi! Det var tar väl ett par pass eller så innan det känns kul igen. Det är bara så svårt att gå in när man hellre vill vara ute och cykla.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: