Vintern är nära

Det är tiden mellan höst och vinter. När snön kan komma närsomhelst. Tiden när färgerna är dova och bruna och naturen lagt sig för att vila. Idag bröt solen igenom ett tungt regndis och spred för några minuter ett gult varmt ljus över fjällen här på Storhogna. Vackert i sin enkelhet.

Innan vi mötte det gula ljuset på vägen hem från skidspåret uppe på Katrina hade vi fått ett riktigt kallt höstregn på oss. Ett regn med hård blåst och promenaden vi tog var inte så fin som jag tänkt mig. Vi båda skrattade lite åt vädret och pratade om längtan efter vintern. Längtan efter skidsäsongen och alla dagar som väntar i skidspåret här på Katrina.

Så snart är vintern här. Nästa gång jag åker ned till stugan så ligger kanske snön. Om en månad eller så går liftarna och skidspåren prepareras. Det betyder också att Hasse flyttar ned till stugan igen och vi blir särbos. En sommar går fort och jag känner förväntansfull känsla inför de kommande vintermånaderna. Både för skidåkningen, alla krispiga dagar och kvällar med kameran i handen och snöskor i jakt på bra vinterbilder.