43 minuter träningsglädje

Efter hembakad pizza, en stor kopp kaffe och en ganska rolig och bra arbetsdag fick jag en riktigt bra start på den här helgen. Jag kom äntligen i väg och åkte skidor. Det som jag längtat så mycket efter. Det var 43 minuter och en mil som verkligen behövdes för att känna mig som människa igen. Det har gått så ont i träningen den sista tiden. Jag strök ju intervallerna i onsdags. Tog en extra vilodag i går och struntade helt och hållet i att cykla i morse. För vet ni, jag ville inte cykla. Inte alls, ville inte trampa eller försöka ta rygg på happykompisarna. Jag behöver hitta glädje i träningen igen och kvällens runda var ett steg mot det.

Fantastiskt fin skejtbädd i Spikbodarna. Ett par skidor som efter en snabb borstning gled lite bättre och ett lugnt tempo. Bara fokus på att glida ut på skären och åka skidor. Och frmaförallt få göra det med Hasse.

I morgon åker vi till Edsåsdalen och skejtar. Jag var där för två år sedan under Winter Workation och var hög på livet i det otroligt fina milspåret. I morgon åker vi det och en runda till med lite mer fjällkänsla. Sedan åker vi ned till Järpen och hälsar på min pappa. Det blir en fin helg. En riktigt fin helg!

4

2 Comments

  1. Varför skulle inte en nyckel till träningsglädje, för någon som verkligen tränar aktivt och målinriktat som du, vara att kosta på sig lyxen att avstå eller skjuta på något pass när kroppen eller knoppen VERKLIGEN INTE vill? Helt rätt, du VET ju att du inte kommer att sluta träna, bara för att du skippar eller skjuter på något enstaka pass. Tror att du lyssnar helt rätt på dig själv, och antingen vilar helt, eller samlar annan slags energi (t ex genom saker som gör dig glad, som inte är fysisk aktivitet), genom att ibland planera om.
    HEJA DIG!!!

  2. Tack för den här kommentaren 🙂 Du kommer med så mycket klokskap och jag behöver påminnas om det du skriver.

Leave a comment

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: