• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • #52vardagsäventyr – I fädernas spår kom skidglädjen tillbaka

#52vardagsäventyr – I fädernas spår kom skidglädjen tillbaka

Vi spenderar julhelgen i Rättvik. Det var några år sedan vi sist gjorde och många år sedan vi åkte skidor när vi var nere. Det har varit för dåligt med snö för att det skulle vara möjligt. Det är annars väldigt fina spår här. I går åkte vi runt Jarlstugan, där vi sommartid brukar cykla. Ett ganska flackt spår med några korta backar. I går isiga spår och snötäcket var bitvis lite för tunt för att det skulle känns helt bekvämt med finskidorna. Jag hade lite klent fäste där spåren var som isigast och fick aldrig till diagonalen.

I vintras provade jag ett nytt spår, då i Edsåsdalen under Winter Workation. Jag hade som ambition att prova några nya spår under vintern och låta det vara en del i vardagsäventyren. Det blev bara turen i Edsåsdalen. Därför var det extra roligt att Hasse föreslagit att vi skulle åka till Mora och prova skidspåren runt Hemus och åka en del av vasaloppsspåret mot Eldris. Från Eldris till Mora har jag åkt flera gånger men aldrig utanför Vasaloppsveckan. Skidspåren på Hemus däremot skulle bli något nytt. En liten utflykt för att smälta lite julmat och få frisk luft. Alldeles perfekt en juldag.

Mindre trängsel än på vasan

 

Vi vallade om ordentligt med blåextra och jag lånade varma skidkläder av Hasse. Jag hade nämligen glömt allt hemma utom skidjacka och strumpor. Vi löste spårkortet hemifrån via datorn vilket var krångligare än man kan tro 2017.

Vi möttes av 7 minusgrader och alldeles perfekt preparerade skidspår. Att komma till ett nytt skidspårsområde kan vara spännande. Att förstå en spårkarta svårt. Vi fick fråga oss fram. Vi valde att åka till Eldris och vända som uppvärmning och sedan prova några av motionsspåren inne på skidstadion.

Jag testade fästet lite på den stora planen vid parkeringen och kunde nöjt konstatera att fäste fanns även om glidet var lite trögt. Nu skulle jag nöta diagonal, stort och avslappnat och inte stappligt och knackigt som under gårdagen.

Diagonalen är den teknik i den klassiska åkningen som jag tycker är svårast och slarvar lite med. Kan jag staka gör jag det och lägger på frånskjutet i uppförsbackar. Det fungerar ju men när det blir riktigt brant vinner jag inget på att slita mig uppför. Jag förbrukar bara onödig energi.

Jag tänkte i går kväll när jag kikade på teknikfilmer från Vasaloppet att jag nog aldrig lärt mig att diagonala ordentligt. Att jag aldrig kommer att kunna åka snyggt eller ens få till en vettig stakning. Det var en kväll med lite dåligt självförtroende för att uttrycka det lite milt. Att jag åkt skidor i 7 år och således borde ha snappat upp något och att vallningen inte blev perfekt viftade jag bort.

I dag gick det bättre. Mycket bättre. Tänk vad bra vallade skidor kan göra tänkte jag flera gånger. Insåg att jag visst kunde åka skidor och att jag satte stakningen precis så som klippen jag tittade på förespråkade. Så som jag gjort de senaste åren.

Vi tuffade på bra längs med den flacka sträckan till Eldris. Passerade folk och hejade glatt. Vi båda med en liten nostalgisk känsla och glada utrop i bland.

Det här kommer jag i håg! Här passerade jag en tjej med airtrim andra öppet spår. Den här backen var lite jobbig då. Såg det ut så här? Ja just det, de där lite jobbiga motluten. 

Självklart stannade vi en stund i kontrollen. Fotade huset och kände oss som riktiga skidturister. Sist vi åkte ur kontrollen var det natt och vi hade pannlampor och skejtskidor under fötterna. Redo för den sista långspurten in till målet i Mora. 2012 gjorde jag min snabbaset sträcka mot mål. Då på Öppet spår och jag stakade frenentiskt de sista 9 km. I dag tog vi det lite lugnare när vi vände tillbaka.

Vi tog sedan vasaloppsleden ned mot Mora,där den blir lite mer kuperad. Vi avvek sedan in på skidstadion och tog ett varv i dagfemman och ett i elljusfemman. Bitvis lite isigare spår och sämre fäste men fortfarande med bra teknik.

Vi ville inte riktigt sluta åka skidor i dag. Det var alldeles för vackert i vasaloppslandet. Snö på träden och räls till spår. Så den där monokroma vintervärlden som blir när det är mulet. När bara skidåkarna sätter färg på naturen. När vi var tomma på energi och klockan blev lite för mycket åkte vi tillbaka och klockade 22 km och nästan 1.50 i tid. Ett lugnt distanspass på låg puls. Ett pass där både vallning, kropp och teknik stämde. När jag äntligen hittade skidglädjen igen efter en tid av tvivel och lust att lägga skidorna på hyllan.

Ett vardagsäventyr på delvis nya skidmarker. Sås om jag skrev efter Edsåsdalen så behöver det inte vara så komplicerat. Att byta sina vanliga rundor, sia spår eller träningsställen ger mycket mer än bara träningseffekten. För visst blev det så, för tänk, det var riktigt trevligt att få lite Vasaloppskänsla utan trängsel och nummerlapp. Kanske ännu finare än när det är Vasalopp på riktigt.

Är du i Mora så passa på att besöka skidstadion på Hemus. Ett dagskort kostar 55 kr. Spåret till Eldris ingår i kortet eftersom det är elbelyst. Annars är större delar av Vasaloppsspåret avgiftsfritt. Men det är väl värt sina kronor, om inte annat för de otroligt fina spåren inne på Hemus. Eldrisspåret är flackt och perfekt att träna stakning. De två femkilometersspåren vi åkte mer kuperade men utan tvära kurvor.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: