Nattvasan 2017 – anmäld, hysterin och 15 km tung skejt

Vi hade satt alarm och påminnelse på våra telefoner i dag. Allt för att hinna få en plats till Nattvasan. Prick 9 försökte jag anmäla mig. Blev ett tekniskt fel. Med bultade hjärta försökte jag igen och så plingade det till i mejlkorgen. Jag lyckades norpa en av platserna. 1,5 minut tog det innan Nattvasan blev fulltecknad. Galet snabbt. 4 minuter för att fylla Vasaloppet.

På Vasaloppets facebookssida väntade inte arga och besvikna kommentarer på sig. De hade gått ut med att det var bara några få som fått tekniska problem vilket inte var riktigt sanningen. Många hade haft problem och säkert missat att få en plats på grund av det. Jag förstår att det blir tekniska problem när anmälan till Vasaloppet  alla lopp utom ungdomsvasan och Öppet spår 9 km öppnar samtidigt. När hysterin slår in och över 33 000 tusen inom en timme fått en plats blir det lite tjockt på nätet. Kanske hade det varit bättre att ha olika anmälingsdagar för de olika loppet? Inte vet jag men det hade väl minskat på belastningen i alla fall.

Något som de gör bra att det så kallade lojalitetsprogrammet. Har du genomfört minst tre av de 90 km skidlopp de senaste sex åren har du en garanterad plats till Vasaloppet. Jag fick ett mejl för 10 dagar sedan och kunde föranmäla mig innan resten av platserna släpptes. Nu står inte Vasaloppet på agendan nästa år utan Öppet spår så jag hoppade inte på den chansen. Jag väntar att anmäla mig till det. Det finns alltid platser att köpa ju närmare loppet du kommer och de är oftast bara en till en bråkdel av ordinarie pris. Det hade också blivit lite mastigt att betala in två startavgifter redan nu. För hur det än är så kan Vasaloppsorganisationen ta betalt för sig och vi skidnördar vi betalar utan att blinka.

I vilket fall som helst pirrar det redan av förväntan i magen inför Nattvasan nästa år. Blir nog vinterns häftigaste upplevelse. Skejt i nio mil är tufft.  Två vänner till oss ska också åka och det gör det ännu roligare.

För att fira att jag lyckades norpa en plats och få lite mer skidtimmar i benen tog jag skejtskidorna och åkte från Storhogna till Vemdalsskalet. I går slet jag som ett djur i nysnö och plusgrader med kass vallning. Ena stunden ifrysningar likt stighudar och andra stunden bakhalt. Kroppen var så trött att det inte fungerade att staka ordentligt. 22 km tokjobbig skidåkning som gjorde mig helt slut efteråt.

I dag har det snöat ännu mer och pistmaskinerna hade inte varit ute på morgonen. Hasse hade vallat rött under mina skejtskidor och jag tänkte att det nog skulle vara rätt trevligt att köra lite lungt idag. Gick jättebra uppe på Katrina där det var lite kallare snö. Efter en mil kom väggen. Hård och brutal i form av tussnö under skidorna sosm effektivt sög glid och musten ur kroppen. Benen skakade när jag väl nådde spårcentralen på skalet efter 15 km. Jag mådde illa och var yr. Klassisk väggning igen. Den här vintern har kantats av det.

Tekniken sista 5 km kunde mer liknas sprattelgubbe än dobbeldans som norrmännen kallar treans växel. För jag kunde inte gå på tvåan eftersom benen inte var med mig och farten för långsam för fryans växel. Tanken var först att snurra ett extra varv i 10:an men jag insåg vid Ripfjället att det inte skulle gå. Ringde efter Hasse lite tidigare än planerat. Det lilla smolket i bägaren är att jag får allt mer ont i min högra arm efteråt passen. Inte under. Nu blir det två dagars skidvila för min del och det kanske gör att går över. Annars har jag lite bekymmer.