Cykelvasan 2012


95 km i fädernas spår är en rätt trevlig resa, oavsett om den sker på skidor eller cykel! Årets tur var inget undantag! Jag har njutit där bak i motionsledet och helt ärligt har det varit skönt att koppla bort tävling! Dock blev det lite för mycket grusvägsåkande för min smak, jag längtade efter rötter och stök.

Racereport? Jo visst! Inte i långloppsanda men nog så lång ändå!

Uppstigning tidigt, vi hade planerat att vara vid start i tid. Stor frukost och sen var vi på väg mot Sälen vid sjutiden. Vädret såg ut att bli riktigt bra! Vi hade god tid på oss innan start för att titta på folk, fika och prata lite med andra.
Startproceduren var smidig. Vi blev insläppta i startfållan tidigt och la våra cyklar längst fram. Pratade en bra stund med Björn innan det var dags att starta. Vi fick gå en bit med cyklarna till startportalen där det blev någon minuts väntan innan vår startgrupp släpptes i väg i lugn och fin masterstart. Vi valde att ta det lugnt i första backen för att inte spränga oss. Vi lyckades bra med det. När det väl planade ut började vi åka, partempo var planen, från start till mål vilket vi också höll.

Smågan passerades snabbt, likaså Mångsbodrarna, benen kändes pigga och fräscha och medelhastigeten låg runt 28-29 km/h. För att nå målet skulle vi hålla en fart på strax över 25km/h med depåstopp inräknat. En behaglig resa med andra ord. Tanken var ju att njuta längs vägen, nyttja depåerna och inte hetsa. En fin dag i sadeln helt enkelt.

Att stara i led 21 innebar bara åkning i vänsterfilen för oss, omkörning efter omkörning och inga andra att åka med. Snabba klungor fanns inte. Vi hade också ett långt koppel av cyklister bakom oss och vi valde att inte släppa in någon annan i dragjobbet i rädsla att tappa varandra. Vet hur många gånger jag sa kommer vänster under lördagen.

De ”tekniska” partierna var få, lite stök fanns det dock, mest tvättbrädelikt underlag nedför och en stenig stig vad jag minns. Inte speciellt svårt, det var bara att stå på och parera andra cyklister som inte var lika trygga som jag var. Sommarens långloppsåkande har gett resultat helt klart!

I Evertsberg hade vi planerat ett längre stopp på 5 minuter, Hasses föräldrar väntade med nya flaskor sportdryck och smörgåsar med marmelad. (Ett skönt avbrott till att kletig liquid). Vi passade även på att dricka lite blåbärsoppa och ta några bullar innan vi trampade vidare mot Oxberg.

Sista biten rullade på bra, vi växeldrog och jag försökte att njuta av omgivningarna men konstaterade att det är trevligare att åka sträckan vintertid- på skidor. För helt ärligt var bansträckningen inte så rolig. Ett evigt nötande som det kändes, lite för lite stig och utmaningar.

Strax innan Hökberg började vi båda bli lite trötta, lite syra i benen och längtan efter mål kom. Vi växlade upp ett snäpp och la in en långspurt. Höll god fart sista biten in och ser av reslutatbilden at vi tog många placeringar sista sträckan.

Strax innan campingområdet höll både jag och Hasse på att köra omkull, jag missade växelhandtaget och Hasse tappade styret. Skulle ha varit lite snopet att ramlat då så nära. Men vi lyckades rädda upp situationen. Min tanke var att gå in under portalen tillsammans med Hasse hade lyckats dra i från mig uppför sista bron innan målrakan. Jag kämpade och lyckades komma in 7 sekunder bakom honom. Kollade av klockan och konstaterade nöjt att vi nått målet, 03:43:05, någonstans mellan 3-35-3.45. Klart godkänt!
Vi hämtade våra diplom och fick efterlängtat kaffe och sockerkaka i bakluckan på bilen. Nöjda och lite solbrända kunde vi konstatera att det är rätt trevlig att åka i motionsklassen och bara tävla mot tiden. Jag har kunnat slappna av på ett helt annat sätt. Ett välbehövligt avbrott som det kändes.
Det har också varit roligt att få delta i detta stora lopp, för organistaitonen runt om är fantatisk, trevliga funktionärer och ordning och reda. Ett stort plus för det fina diplomet som vi fick efteråt!
Även om banan är i det enklaste laget fyller den sin funktion, ett lopp för vem som helst som vill utmana sig, för 95km är trots allt 95 km och inget man gör otränad. Det är roligt att se alla olika människor som kör, från damer på vanliga cyklar till fullkittade cyklister som kämpar, unga som gamla!

Om det blir en repris nästa år återstår att se. Jag åker som sagt hellre sträckan vintertid. Men jag ska aldrig säga aldrig. Min tid lär ju innebära att jag får starta långt fram nästa år och det innebär ju att tiden skulle gå att kapas rätt mycket.
Lite statistik: 21 plats av 868 damer i motionsklassen. 7 i min åldersklass och 919 totalt. I tävlingsklass hade min tid räckt till en 30 plats av 37 damer. Rätt bra med tanke på att jag faktiskt inte maxade på ”riktigt”. Men nu var det ju ingen tävling för mig utan jag är supernöjd. Vi nådde målet vi satte och hade roligt under tiden. Det var det viktigaste!

Nu laddar jag om för Finnmarksturen. Jag hoppas jag lyckas konsevera formen jag har nu, för då kommer det att gå riktigt bra! Nu väntar en helg på hemmaplan, jag ska träna på bra denna vecka och några dagar in på nästa vecka. Sen finns det inte så mycket kvar att göra, helgen efter Finnmarken kommer Bockstensturen och cupen går mot sitt slut.

 Hoppas ni hade lika trevligt i fädernas spår och känner er nöjda med er insats! 95 km är grymt jobbat!
0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

6 Comments

  • LinaTriathlet

    augusti 13, 2012 at 20:31

    Helena du är så stark! Säger det igen, min mtb-idol! Grymma du! Stort grattis igen!

    Angående IM så tror jag att det kommer att sändas live på webben sen ska det gå och följa oss deltagare. Hua jaaa jag hoppas att benen är pigga och fräscha till lördag. Nu börjar det pirra rejält i magen, känns som att man har högre krav på sig nu andra gången, men jag ska försöka släppa allt och bara njuta och ha kul precis som jag gjorde förra året och då gick det ju bra 🙂

    Svara
  • admin

    augusti 14, 2012 at 06:11

    Jessica- Vad roligt att höra att jag inspirerar! Välkommen hit:) Och jag kan bara säga det samma, härligt att få träffa dig! Förhoppningsvis inte sista gången.

    Tack Lina!
    Då ska jag hålla koll på lördag! Förstår att det gör det, och visst är det så, det blir ju lite mer krav när man gjort det en gång innan. Det gör du rätt i, ha rikgit roligt så kommer det gå ändå bättre än i fjol (då det gick helt makalöst bra för dig).

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: