I dag så

har jag bestämt mig för be benen hålla käften och göra som jag vill. Jag kan cykla, jag kan cykla fort och jag har inte återgått till blåbärsnivå. Så är det bara. Att  norrmännen har lovat sämre väder med regn och vindar struntar jag i. Vad gör det? Inte ett smack. För i dag är jag bestämd.

Planerad tur går över Kattstrupeforsen tillsammans med Malin, min klassikerkamrat. Hon är grym, jag behöver det, lite press på att kunna hänga på. Så är det bara. Sällskapet befinner sig i muminland på tjänsteresa, vissa har det förspänt.

Lika bestämd att backarna under RPM:en i går var små sketna kullar. Mitt sista pass, RPM kommer inte tillbaka till hösten och det var med sorg i hjärtat jag körde i går. Vi har haft sjunkande deltagarantal under en längre tid. Och hur roligt och bra det än är så förstår jag att det försvinner, i går hade jag tre deltagare. De körde dock för minst 19 till men ändå.
På lördag stundar 80-tals spinning igen, sen har jag ledigt i från spinningen, för det behövs verkligen. Jag ligger ”efter” med runt 20 mil sedan i fjol, vad säger man? Cykla mer.