Landsvägspremiär för Cissi och Anna!

Träningssällskap gör cykelturerna trevligare, så är det bara! I går körde jag och Hasse stora delar av Frösölång och konstaterade att det äntligen är fullt cykelbart på stigarna även om det är blött och lerigt. Men det är bara roligt, ju skitigare desto bättre, eller hur?
All blöta sög rejält i mina ben som tidigare på morgonen fått bekänna färg på spinningen, teamade med vår nya kollega Karin Haff, hennes backar var inte att leka med.

I dag så stod landsvägspremiär på schemat för Anna! Hon har varit pepp länge och lite blåst hindrade inte henne. Dessutom lyckades jag få med mig Cissi ut, lockade med att hon fick låna min racer och då blev det fart i stugan. Vi justerade sitthöjd och cykeln är nästan perfekt i storlek. Jag tog cuben, tänkte väl att det skulle gå rätt lugnt till.

Hade en plan att rulla med Cissi i behagligt tempo medan Hasse och Anna kunde köra på lite. Det blev inte riktigt så. Cissi var som ett spjut på cykeln och jag hade fullt sjå att hänga med. När vi dundrade på runt 28 km/h uppför backen mot Kännåsen sved mjölksyran i låren. Nog för att cuben är lätt men stora däck rullar rätt tungt jämfört med smala racerdäck. Vi åkte över Dille och Landsom och när vi mötte motvinden började Cissi bli lite trött. Jag släppte tillsammans med henne och tog det lugnt tillbaka till stan.

 3.1 mil stannade mätaren på och det var en rejäl premiärtur för Cissi! Hon däckade i soffan efter lite afterbike.