Precis vad jag behövde

Efter två dagars stakträning kändes min överkropp trasig i går eftermiddag. Benen fulla av träningsvärk efter fredagens benpass. Stel och trött. I bland funderar jag på vad jag egentligen håller på med när armarna är svåra att lyfta. Men viljan och motivationen är starka saker liksom vad min kropp blir. Alla timmar och mil i spåret, alla svinjobbiga backar och slakmotor jag stakat mig uppför, sega branta backar med fokus på teknik i diagonalen. Som i går, fram och tillbaka under elledningarna i anslutsningspåret bara dubbelstskandes med smärta i alla muskler som avslut på en 25 km skidrunda som var jobbig från första stavtaget.

Allt detta gör mig bättre och ger förutsättningar för ett snabbare öppet spår. Precis som alla timmar på cykeln och trainern inför tävlingssäsongen. Utan hård träning kommer jag ingenvart. Hård träning ger mig självförtroende och en skön känsla av att jag kan pressa och utveckla mig.

Därför behöver jag också återhämtning vilket jag har blivit allt mer noga med. Vila är viktigt och jag längtar efter mina vilodagar. Vad jag däremot är sämre på är att slappna av ordentligt. Koppla bort och inte tänka. Ligga eller sitta still gör mig oerhört rastlös.

Därför var det där mental avslappningspasset på Storhogna Högfjällshotell och Spa en stor utmaning. 30 min på en matta, inte tänka på allt annat än min andning. Slappna av och gå in i sig själv och framför allt inte börja fnissa. Vet ni vad? Jag klarade det och gillade det! Hasse med. Riktigt skönt efter en tung träningsvecka. Som massage utan kroppskontakt, för massage är något jag inte klarar av. Har mitt revir och nu funderar ni säkert vilken diagnos ni ska sätta ;-).

Nåväl måndagen känns lite trevligare och batterierna laddade för veckan som kommer. Har en förhoppning om att nöta lite trainersadel och ta en halvtimmes avslappning någon dag!