Sommarspinning- att gå ur sin komfortzon

Återigen har jag min grymma kollega Anna bjudit Fristilens medlemmar på temapass. I går bjöd vi sommarmusik från nu och då, en hel del sommarplågor i dubbel bemärkelse. Vi vågar bjuda på oss själva och går som oftast nästan all-in på temapassen. Denna gång ledde lite skämtade till att vi bestämde oss för att köra i cykelbyxor/shorts och bikiniöverdel. Varför inte tänkte vi, sommar, sol, badbollar, handdukar, solbrillor och så bikini. Självklart bjöds det på paraplydrinkar!

Jag har varit jättenervös, inte för att jag inte skulle fixa att sätta i hop ett pass, satt i det sista och la koegrafi till låtarna i dag, det löser sig liksom alltid på nåt vis. (rutin, lite pokerface och glatt humör är recpetet för det). Utan det stora bekymret var hur många veck jag skulle få på magen sittandes där framme, eller att det skulle upplevas stötande, för mycket hud osv. Listan på nojjor kan göras lång.

Men det var som Anna sa under en cykeltur för ett tag sen, tjusningen på Fristilen är att alla är ”normala”, i det hänseendet att vi ser ut som människor gör, en del långa, en del korta, ja ni vet. Instruktörerna är inga monstermänniskor eller pinnsmala. Varför inte sitta där i bikini, det är ju så vi ser ut, that´s it ungefär. Hon är klok.
Så jeansshorts, med cykelbyxor under för att förhindra skav inför Siljan runt till helgen, bikinitopp och solbrillor, kan ju säga att det uppskattades! Tjoande och glada miner. Det var inte så farligt, vi var båda stolta att vi vågade kliva ut vår komfortzon och verkligen bjöd på oss själva lite extra i dag! Jag vet att det uppskattades och ett och annat veck gör ju egentligen ingenting. Det roliga var att jag uppmuntrade deltagarna att köra i sportopp och en tjej slängde linnet!

Jag har sagt det förut men jobbet som instruktör är något som jag verkligen älskar att göra! Det har utvecklat mig enormt, jag vågar mer nu och så får jag motivera och peppa andra till träning. Jag får enormt mycket tillbaka som värmer i hjärtat. Som i går när en av våra stammisar körde sitt sista pass på Fristilen. Hon ska flytta ”hem”. Hon tackade oss i går för att vi hjälpt henne att hitta glädjen, gjort träningen rolig och peppat. Hon har sedan februari gått ned 15 kilo och har alltid kört hårt, vågat tjoa och varit en glädje att ha på passet. Det kommer att bli tomt utan henne och det var med sorg i hjärtat, både för henne och för oss när hon sa hejdå. Jag hoppas hon hittar ett bra gym och verkligen fortsätter för hon är hur duktig som helst!
Så tack Maria för att du kommit gång på gång och stort lycka till! Det blir tomt utan dig;)