Cyklar på taket, kokkaffe och fina tältplatser – semester 2020

I går kväll kom vi hem efter 6 otroligt fina dagar med Robin och Sandra. Vardagsrummet har varit fullt av tältsaker, väskor, smutstvätt och cyklar. Jag har bytt tält mot mjuk säng och tyngdtäcke. Bytt frukost utomhus med ljudet av gasköket mot fågelkvitter på vår balkong. Vi tog lite sovmorgon och nu servas det cyklar och vi har snart packa om igen. För tredje gången den här semestern. Nu väntar en efterlängtad vecka i stugan innan vi börjar jobba igen.

Vi började vår roadtrip med att mötas upp i Sveg för att åka vidare mot Rörbäcksnäs. Ett kärt återseende för mig och Hasse och en ny upptäckt för Sandra och Robin. Vädret som på förhand såg ganska dystert ut blev överraskande bra. Vi tog en kort cykeltur på Kalugapasset innan vi letade tältplats för natten.

Vid Sågtjärn inte allt för långt i från själva byn hittade vi både vindskydd och bra mjuka tältplatser. Där kunde vi bada, laga mat och sitta en lång stund in på kvällen och titta på det storlomspar som simmade i tjärnen i skydd från duggregnet som kom och gick.

På morgonen packade vi hop våra tält och cyklade en hel dag i Rörbäcksnäs innan vi tog oss mot Idre. Där checkade vi in på näsets camping och fick inte så mycket sömn när kyrkklockan slog varje hel- och halvtimme. Det var långt i från det lugnet vi haft vid Sågtjärnen kvällen innan. Men vi fick möjlighet till att duscha av oss i alla fall det var vackert vid stranden.

Vi åkte sedan över fjällen mot Lofsdalen och hittade en otroligt fin tältplats invid en liten tjärn precis på gränsen mellan Dalarna och Härjedalen. Någon kilometer från Köloset strax inan Sörvattnet. Här slog vi upp både tält och meshbox och kunde sitta ute hela kvällen och laga mat i skydd från myggen.

Efter att ha gjort ett återbesök på Stenrutsleden i Lofsdalen tog vi vägen via Tännäs till Mittåkläppen för att sätta upp tältet för sista gången. Med själva Mittåkläppen och Helgas i fonden fick vi en magnifik utsikt från meschtältet och vi satt uppe länge på kvällen. Pratade, tittade på passerande bilar och drack kaffe.

Kanske var det resans finaste tältplats? Här kanske kokkaffet smakade allra bäst? Ett som var säkert var att det var resans finaste solnedgång. Ljuset över Lillmittåkläppen och Lillaxhögen var vackert och gjorde fjällen mjuka. Jag tänkte på vilka kontraster vi har haft under den här semestern. Smålands skogar, Vätterns strand, Bergsslagens mjuka stigar och mossiga skogar, Faluns och Dalarnas steniga terräng, Idres vyer och så den där mjuka fjällterrängen med små björkar som är så mycket barndom för mig.

Lika mycket bardom är också Flatruet som vi åkte över på vägen hem. Den där vägen som jag åkt så många gånger, sommar som vinter. Till och från skolan i Funäsdalen. Att åka över som vuxen var en underlig känsla. Det är allt för sällan som jag är åt det hållet som var en så stor del av min uppväxt. En känsla av att tiden gått fort lika mycket som den stått stilla när vi tog en fika på Gammelgården i Ljungdalen och allt såg likadant ut nu som då.

Hursom är Sverige oerhört vackert och det är fint att få uppleva landets alla olikheter sett till natur. Visst hade det varit roligt att åka till Norge som det ar tänkt den här sommaren men det blev nästan ännu bättre nu. Hemester eller Svemester är inte dumt. Vi har återigen levt det där enkla livet med cyklar på taket, kokkaffe och fina tältplatser. Det som jag skrivit och längtat efter så många gånger. Och fått göra det med två vänner som betyder mycket. Det är en ynnest och fint att få dela så många minnen med.

Nu återstår en vecka av semestern och den spenderas i stugan. Det finns lite att upptäcka här och mycket att göra om igen. Och framförallt finns det tid att plocka blåbär, dricka kaffe på bron och lyssna på fåglarna. Och tid att berätta mer om Bollnäs fina cykling, om Bruksvallarnas stigar och Storstein i Rörbäcksnäs1