En kort promenad gör mycket

Häromdagen lyssnade jag på ett gammalt avsnitt av podden Prestera Mera. En av mina favoritpoddar med mycket intressant kopplat till vetenskap. Avsnittet handlade om att vara mentalt sliten och hur svårt det är att prestera vid sådana tillfällen och vilken påverkan det har på träningen. Det kan vara en sådan enkel sak att man har haft mycket på jobbet. Att huvudet har fått jobba. Ungefär så som mina dagar i regel ser ut. Det är svårt att inte använda hjärnan en dag.

Precis som de pratade om märks det på träningen på kvällen efter en dag på jobbet. Intervallerna går inte lika bra som om de sker en heldag när jag inte behövt jobba. Eller om jag utför dem tidigare på dagen. Det känns lite jobbigare än vad det är. Intressant avsnitt och tankeväckande. De presenterade några bra strategier för att minimera den mentala påfrestningens effekt. Bland annat att låta hjärnan vila med en kort promenad, en mental omstart. Studier har gjorts där man jämfört en promenad i stadsmiljö med en promenad i skogen. Det sistnämnda gav bäst effekt. Inte så konstigt egentligen. Mindre yttre stimuli i skogen. Inga bilar, vägar och människor att ta hänsyn till. Det är ju inte för inte som tankar kan rensas just av lugn promenad i en miljö som inte ger så mycket påverkan mer än att just vara en skog man går i.

Här kan du läsa artikeln till avsnittet och här finns själva avsnittet att lyssna på.

Jag brukar använda just en kort promenad på jobbet för att ladda om. Antingen inför ett viktigt möte eller för att hämta ny energi när huvudet nästan når tangentbordet och luften tycks stå stilla på kontoret.

I veckan var jag ovanligt trött. Vi har fått lite sämre ventilation efter en ombyggnad och jag sovit dåligt. I stället för att kämpa fram ord i utredningen och halvt om halv klippa med ögonen klädde jag på mig strax innan lunch. Tog en kort promenad i det skogsparti som finns nedanför jobbet. Telefonen fick ligga kvar på skrivbordet. 20 minuter som fick mig att bli lite piggare, lite mer sugen på lunch och som tog mig igenom en eftermiddag av hembesök.

Tänk vad en liten promenad kan göra mycket ändå. Framförallt nu när det mesta av den ljusa dagen tillbringas inne.

Omslagsbilden förresten är inte från promenaden utan på vägen tillbaka från ett hembesök. En kort stopp på Vallaleden och ut ur bilen för att fånga solen i träden. Östersund levde upp till namn vinterstaden i går. Kallt, snötäckt och alldeles underbart vintrig!

0

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

  • Märta

    februari 7, 2019 at 22:05

    Jag behöver verkligen lunchpromenader varje dag. Både för att vila hjärnan och, den här årstiden, för dagsljuset. De är liksom en förutsättning för att orka med ett inomhusjobb. Det är så jobbigt med konferenser eller liknande med gemensam lunch i samma lokal som konferensen hålls i, så att man inte får en chans att komma ut på hela dagen.
    Märta recently posted…Pannlampecykling var ju skitkulMy Profile

    Svara
    • Helena

      februari 10, 2019 at 20:26

      Jag håller med dig! Jag har visserligen möjlighet att i bland gå till mina hembesök men de dagar jag inte gör det är det skönt att komma ut. Få lite ombyte och lite ensamtid höll jag på att säga, men det kan kännas så!

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: