Vad äventyr är för mig

fjällmark

Måndagar är egentligen publiceringsdag för mina #52vardagsäventyr. Den här veckan som gick rann i väg och helgen blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det blev således inget vardagsäventyr att skriva om. Så är det i bland. Ett missat äventyr är inte hela världen och det går fint att göra två under en vecka. I stället tänkte jag publicera det inlägg som jag påbörjade förra veckan. Om mina tankar kring vad som är äventyr och hur jag ser på det utifrån mitt perspektiv. 

I mitt av mars blev jag tillfrågad att vara en del av #kvinnligaäventyrare, det fina initiativet från Angeliqa Mejerstedt som driver Vandringsbloggen och det samarbete hon gör med morakniv. Det är ett sätt inspirera och peppa andra kvinnor att upptäcka friluftslivet och komma ut på egna äventyr. Genom kampanjen har jag upptäckt så många inspirerande kvinnor. Från de som gör lite mer storslagna äventyr till de som gör de lite mindre men för den delen inte mindre intressanta.

Jag har funderat kring begreppet äventyr och  framförallt  vad är äventyr. Vad är det som gör att man kan kalla sig för äventyrare. Vad ryms och inte. Kan jag kalla mig äventyrare? Tankarna ställdes ju på sin spets i och med att Angeliqa ville att jag skulle vara en del av kampanjen. För jag har inte sett mig som det. Mer som fjällräv, som frilufsare som visserligen har mer lyckra än underställ.

Jag har alltid lockats av att få upptäcka saker. Från de ensamma äventyren som barn när jag antingen lekte i skogen eller tog små fjällturer själv. När jag drömde om att få bestiga berg och göra långa ensamvandringar. Sedan till vuxen ålder när mycket av min träning handlar om att utmana sig och hitta äventyr att göra. På cykeln eller i löparskorna. Där själva träningen blir sekundär och upplevelsen primär. Med fika i ryggsäck och en vältummad karta. För att hitta nya stigar och leder att upptäcka. När höjdrädslan och konsekvenstänket sätter stopp för lite mer våghalsiga saker.

Men äventyren för mig ryms inte enbart i träningen. Det är lika mycket det där lilla som händer i livet. Precis när som helst. Det kan vara en middag ute på murrikkapannan eller att prova något nytt som utmanar mig. Utmanar mina rädslor och som får mig att växa lite som människa. Det kan vara en flerdagarsvandring på fjället eller en dagstur för att titta på fjällets fåglar eller upptäcka en vandringstig i ett stadsnära naturreservat.

Jag har staden med alla ljud och människor på veckodagarna och fjällen som återhämtning på helgerna. Bara en timme från min port. Fjällen och skogen är min arena för det mesta jag gör. Det är platser som betyder mycket för mitt välbefinnande och som skänker lugn. Och som framförallt uppmuntrar till att komma ut. Koppla bort och upptäcka saker.

Jag har ju med mina #52vardagsäventyr fokuserat på det lilla. Det där som inte är så svårt att utföra, som inte behöver lång förberedelse och inte alltid handlar om att göra extrema saker. Utan mer om att hitta små saker i ens närmiljö. Saker som jag vanligtvis inte skulle göra en vanlig dag. Ställen som jag inte har besökt. Intentionen har varit att bryta ett mönster av vardag och att allt inte behöver ske i träningskläder. Att engagera familjen en stund. Få vara tillsammans utan annat som stör. Det pockar på uppmärksamhet.

Det har mig att bli mer kreativ i tanken. Att leta upp saker att upptäcka, planera för vårens utflykter och sätta upp små mål att nå. Saker att göra. En bucketlist i tanken som håller sig levande. Det ger mig också lite självförtroende att planera ännu längre äventyr lite längre fram i tiden. På vägen dit samla mer kunskap om friluftslivet och framförallt om fjällsäkerhet.

Kan jag kalla mig för äventyrare? Ja på mitt sätt är jag det. Precis som någon annan är det på sitt sätt. Så ser jag på det. Att vi själva väljer vad vi lägger i det begreppet. Det är det fina i det hela. Att vi kommer ut. Får upptäcka det vi har omkring oss och får oss att kanske utmana oss. Malin Eklund skrev ett par meningar som fastnade hos mig och som sammanfattar lite av det som jag försöker att göra. Se barnet i mig.

Vi borde lära oss mer av våra barn. Mina döttrar är på många sätt mina inspirationskällor. Tänk nyfikenheten. Rörelsemönstren. Förmågan att säga vad de tycker. Upptäckarglädjen som gör att de ofta hittar de stora äventyren i det lilla.

Vad är äventyr för dig? Berätta gärna i en kommentar!

6
Share

4 Kommentarer

  1. Åh, tack för länk! Du är en stor inspiration när det gäller äventyr och friluftsliv.

  2. Äventyr för mig är att ta ett steg utanför det jag vanligtvis gör eller nåt jag vanligtvis gör men på ett annat sätt. Litet eller stort spelar ingen roll. Kaffe i termos på sten eller stubbe för att komma bort från vardagstressen och få lite ro i själen kan tex vara ett perfekt äventyr.
    Hasse recently posted…Happymorningride och NordenskiöldsloppetMy Profile

  3. Vilket härlig inlägg och vad sugen jag blev på äventyr :). Äventyr behöver inte nödvändigtvis vara att bestiga berg eller tälta på fjället…. Det kan vara såå mkt mer. Säger som din sambo skriver ovan – det där att kliva utanför det en vanligtvis gör men på ett annat sätt. Både små och stora saker. Jag älskar äventyr 🙂
    Mari recently posted…Hemma med mina hjärtanMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge