Vem är jag?
Som några av er redan har sett har vårt hälsobloggsnätverk fått ett eget namn och både facebooksida och ett instagramkonto. Vi gick ut i skarpt läge i söndags kväll och det blev en explosion av likes på facebooksidan. (När jag skriver det här på lördag kväll har gruppen 630 likes, helt galet!). Bloggar om Hälsa samlar 16 stycken driftiga kvinnor, alla med samma brinnande intrese för hälsa och träning. Det har därför känts naturligt att hitta en kanal för att samla våra inlägg för att just du ska hitta det som intresserar dig. Vi har olika inriktningar som du kanske redan har märkt när du klickat dig vidare. Det har varit spännande och riktigt roligt att få vara en del av det här under hösten och vintern.
Veckans tema handlar om vilka vi är bakom bloggarna. Ett perfekt tillfälle att presentera oss lite närmare.
Så vem är den där Helena som cyklar lite? Ni som här läst bloggen ett tag har säkert ett hum och för er som precis har hittat hit säger jag hej och välkommen!

Hon som cyklar lite är jag. Bakom alla svettiga bilder, cyklar och skidor finns en nyss fyllda 36 åring som i bland måste dubbelkolla körkortet och räkna lite baklänges när någon frågar om åldern. Turligt nog för minnet så är jag född 1980. Det här med att snabbt säga hur gammal jag är blir bara svårare och svårare för varje år. Jag ser mig inte själv som 36 även om jag inte vet hur det egentligen är att vara 36 år. Jo jag har lite åldersnoja.
Jag bor tillsammans med Hasse som jag träffade under Vätternrundan 2010. Det sa klick, på riktigt. För den som vill läsa om det skrev jag ett inlägg för ett par år sedan. Hasse har också beskrivit resan vi gjorde i sitt inlägg här. Vi har varit sambos i snart fem år. Han flyttade upp från Björnlunda när vi insåg att pendla 60 mil inte skulle bli hållbart i längden.

Jag är morsa också. I mitt tyckte den bästa som finns. Min dotter föddes 2000 (perfekt eftersom jag också i bland måste räkna hennes ålder baklänges). Hon blir 16 år nu i april och jag förstår inte riktigt vart tiden tog vägen. Blev mamma tidigt, redan när jag var 20 år. Men det har gått bra. Hon verkar må bra och har vuxit upp till en självständig och klok tjej med stark integritet. När jag får frågan varför jag bara har ett barn och varför jag inte skaffar fler brukar jag säga att jag har så många syskon att det räcker och blir över för att stilla eventuellt bebissug igen. Jag är nämligen näst äldst av 7 syskon. Mina syskon är utspridda över landet och ena systern bor i England. En av mina bröder är föressten en grym alpin skidåkare. Kanske minns ni som läst ett tag min intervju med honom? För er andra kan ni läsa om hur det är att vara en hårt satsande junior här.

Jag bor i Östersund, Jämtlands enda stad som vi brukar säga. 10 mil från Åre. Jag är född i Västerås och har bott på fler adresser i mitt liv än jag kan räkna på en hand. Rotlösa barn tenderar att bli rotlösa vuxna. Här på Ringvägen har jag bott i snart 6 år. Det längsta någonsin i mitt liv. För att bli lite mindre rotlös så vågade jag köpa en stuga tillsammans med Hasse 2013. Ni som har läst ett tag har nog inte missat alla bilder från Storhogna och Vemdalen. Det är där vi tillbringar det mesta av vår lediga tid. Här i fjällen hämtar jag kraft och kan koppla av och bort. Området häromkring är min stora lekplats året runt. Vi brukar skoja i bland och säga att vi veckopendlar til stan för att jobba!

Jag jobbar som biståndshandläggare inom kommunen. Förenklat utreder jag behov och fattar beslut om hemtjänstinsatser. Ett intressant och roligt jobb men jag har svårt att sitta still och vill helst tillbringa all min tid utomhus. För att stilla suget av att få röra sig på jobbet och glädjen att kunna motivera andra jobbar jag extra som spinninginstruktör på Fristilen, ett lokalt gym. Ett jobb som ger så otroligt mycket.
Träning är en stor del av mitt liv och har varit det i många år. Som liten, när vi bodde i Ljungdalen, var jag alltid ute och gjorde upptäcksfärder i skogen och på fjället. Jag har åkt slalom men tröttnade när fötterna alltid frös. Jag har ridit och hållt med friidrott men var aldrig något stjärna. Jag har ynnesten att få dela mitt intresse med familjen och vi gör mycket roligt tillsammans. Dottern är lika cykelbiten som mig. När jag inte cyklar åker jag gärna längdskidor och har fyra Öppet Spår och ett Vasalopp i ryggsäcken. Jag har också upptäckt tjusningen med fjällöpning och har två stora löparmål till sommaren.

Jag lever lite efter mottot att det aldrig är försent att lära sig nya saker. Det kanske är därför jag drivs så mycket av utmaningar. Jag är också spontan, i bland lite för spontan vilket leder till många ogenomtänkta utmaningar men som i slutändan oftast leder till roliga äventyr. Det var bland annat genom en spontananmälan till Vätternrundan (sen gjorde jag fyra till av bara farten) som jag blev cykelnörd. Brukar säga att jag har anmälningstourettes. Hittar jag något roligt lopp råkar jag trycka på anmälningsknappen. När jag väl gjort det kan jag inte backa ur och antar det med hull och hår. Lite så är det med andra träningsutmaningar, tänker inte före jag pratar, och så lyckas jag ofta dra in min sambo i sakerna också.
Precis som jag är spontan är jag disträ. Det händer att det kastas trosor i toaletten i tron om att det är tvättkorgen, körkort försvinner och kylvaror kan hittas på lite mer olämpliga ställen. Kan hämta saker och sedan glömma dem på vägen. Så länge jag hittar hem är jag inte orolig, för att återknyta till rubriken.
Jag har bloggat sedan 2006 och under åren har bloggen kommit att handla allt mer om träning. Sommartid gennomsyras den av cykel och vintertid mycket skidor. Bloggen är min hobby och inläggen är ofta lika spontana som jag är, ofta en blandning av hej och jag har tränat igen och till lite mer personliga inlägg. (och som du precis kanske upptäckte så kommer det ofta ganska långa inlägg i den här bloggen, men det är lite jag det)
Och du, jag finns på andra sociala medier också. Sök på helenaenqvist på Instagram så hittar du mig där och gilla gärna bloggen på Facebook. Där hamnar i bland inlägg som inte alltid kommer upp här!
Och återigen, ett stort välkommen till dig som är ny och till dig som hänger här sedan gammal, tack för att du läser!
Vill du veta lite mer om andra i nätverket tycker jag du ska kika in hos nätverkets yngsta bloggare Clara som ska cykla med Team Rynkeby och Ida som älskar djungelvrål och hoppas att hon är bra på att inspirera till träning- vilket hon verkligen är tycker jag!
023 Comments
Leave a comment Avbryt svar
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Så kul att läsa! Du är så inspirerande!
Tack så mycket Camilla!
Vilken roligt inlägg!
Tack! Det blev inget listinlägg men det funkade ändå!
Hej från Ryssland. Det är kul alltid att läsa din blogg. Du har inspirerat min fru och mig att börja cykla på riktigt.
Hej! Vad roligt att jag kan inspirera ändå bort till Ryssland! Vad roligt att ni gillar min blogg och att ni har börjat cykla. Vad glad jag blev att du lämnade en kommentar och berättade det!
Underbar läsning! : )
Tack 🙂 blev lite långt men det är liksom jag!
Kul läsning om en fantastisk Helena! 🙂
Tack Lina! Tänk vad länge vi har läst varandras bloggar och vilka vägar våra liv tar 🙂
Helena, alltid lika inspirerande. Jag inspireras av ditt pannben och din träningsvilja, över att du har lyckats ge din dotter så sunda värderingar och över din träningsglädje i allt du gör. <3
Men tack Anna, dina ord värmer då mycket! <3
Så kul läsning! Och den fina kärlekshistorian…åh! Har läst bådas och sitter och fånler nu. Livet tar oväntade vägar ibland 🙂
Alldeles perfekt passade ju den till alla hjärtans dag. Jag kom att tänka på det i efterhand i går haha. Att livet gör! Det är häftigt hur bra det kan bli 😉
Din del kom också ut, kul 🙂 Visste inte om Västerås! Och inte om den alpina snyggingbrorsan heller. Tack som berättar Helena, du verkar en så otroligt genuin och bra typ alltså.
Den gjorde ju det. vad säger man? Sist inte sämst eller något. Nej lite nytt blev det även för dig som hängt här ett tag.
tack! jag kanske är det, en bra typ 😉
Vad roligt att få lära känna dig lite mer, när man själv inte har följt din blogg allt för länge. Mycket nytt och mycket intressant!
Vad roligt att det gav något! Ni andra skrev ju så bra inlägg och mitt kändes lite tamt så där 😉
Känns som om man känner dig, när man följt dig både på bloggen och Instagram ett bra tag nu. 🙂 Brukar prata om dig med min man, att det verkar så fantastiskt när ni cyklar på fjället och åker skidor och springer… Ni har verkligen en fantastisk lekstuga. 🙂
Visst är det lite skumt det där?! Jag känner ju likadant! Och jag visar min sambo dina instabilder och hur jag imponeras av din styrk. Inspireras av trainertipsen och yogaposerna! 🙂
Så glad jag blir att även jag kan inspirera!… Sitter och ler. 🙂 Kram och ha en fin dag!
Åh, så intressant att få mer kött på benen! Östersund är ett sånt där ställe jag drömmer om att bo. Har rötter i Härjedalen och tänker att Östersund liksom skulle vara nära till alla mina pärlor. Älskar också kärlekshistorierna. Hade inte läst Hasses innan.
Har du? Var? 🙂 Östersund ligger ju perfekt till på så sätt, uteliv (alltså inte krogen då haha) utanför dörren bokstavligt talat och inte långt till fjäll. Min sambo tycker han bor i paradiset och jag kan känna i bland att jag skulle vilja bo lite närmare sånt som händer söderöver, fast samtidigt vill jag aldrig flytta härifrån..jo till stugan men det räknas inte!