Novemberdeppen

Vi har dragit tillbaka klockan till vintertid, Ute börjar träden bli kala och eftermiddagarna är mörka och blöta. Jag blir lite nere faktiskt. November kan vara en enda stor blöt filt om snön inte kommer tidigt, som i fjol. Jag tappar fart och lust att träna. Men tänker att det inte är hela världen. Rör på mig mer än nog övriga 11 månader om året. Jag tar det som det kommer med träningen.

Det är jobbig tid och jag blir så trött. Det räcker inte med att sova. Men jag vet att det släpper när det blir ljusare av snön. Och det är tröstande att veta. Jag försöker göra det bästa av den här första mörka tiden. Är lite extra snäll mot mig själv, tar lite extra lugnt och hänger lite mer i fotöljhörnet i vardagsrummet och stickar.

Jag ställde frågan om höstmörkret är jobbigt och fick ett sånt fint svar av Cissi Lindqvist. ”Nä, jag upplever filten som varm, omfamnande och inbjudande att sänka tempot. Tid för vila, reflektion och återhämtning. Precis som naturen, livets dans.