• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Årets första, decenniets första

Årets första, decenniets första

Det årets första kväll. Vi har ätit middag lite senare än vanligt. I soffan eftersom vi har ett stort pussel på köksbordet. Jag föreslog att vi skulle köpa ett för att göra något tillsammans bortsett från att fastna i soffan. Jag som ofta går all-in på saker och ting har snart byggt pusslet färdigt. Det var det vi ägnade nyårsaftonskvällen åt bortsett från att äta. Vi somnade före tolvslaget så som vi brukar.

I går halkade jag ur 10-talet och 2019 på isig skejtbädd i Klövsjö. Jag sa hejdå till ett år som har varit lite upp och ned. Oerhört tacksam ändå över året som gått och att jag hållit i hop mig själv så bra trots motgångar. Det blev 40 minuter på lite högre puls när knät inte riktigt uppskattade det hala underlaget. Vi tog en fika på Stenugnsbageriet innan vi åkte hem till stugan och pusslet.

Skejtbädden såg fin ut men var lika hård som betong. Men vyerrna är fina i Klövsjöspåret

I morse tog vi en lång sovmorgon. Vaknade efter att det blivit ljust. Vi tog en lika lång frukost innan vi bestämde oss för att se om Vemdalsskalet spår eventuellt kunde vara skapliga att åka i. Vi ville göra årets och decenniets första skidpass. Skulle det vara isig och halt tänkte jag rädda upp dagens träning med Zwift.

Vi hade inte behövt oroa oss för Vemdalsskalet bjöd på drömföre i mitt tycke. Lite lagom snabb skejtbädd med det där extra bettet av snö på toppen. Då det går att köra fort utan att vara livrädd över att inte få grepp i kurvorna. Vi tog det lugnt och snurrade runt 7.5- spårets övre del innan vi kände oss nöjda och åkte ned till bilen. Jag kände mig stark i dag. Stark i överkroppen. Knät tycker inte riktigt om för mycket skidåkning och mycket beror på att jag inte har lika mycket muskler som på det andra benet och svårare att hålla emot. Men jag lyssnar på kroppen och anpassar.

Hemma efter lunch och lite vila tog jag på mig löparskorna för första gången sedan en kortare löprunda i Spanien 2017. Jag har fått lov att öka på mina joggminuter till sammanlagt 10 stycken och i dag testade jag dem ute. Med försiktiga steg joggade och gick jag skoterspår i en slinga i skogen runt vår stuga. Det kändes som ett stort steg att kunna göra det. Till sommaren springer jag förhoppningsvis längre på de fjällstigar som jag har saknat så att få springa.

Förra årets första inlägg handlade om jag att jag gick in i 2019 med en stark känsla. Då hade jag tränat en månad på schema, gjort stora framsteg och kände mig riktigt stark i skidåkningen. Jag säger detsamma nu. Jag går in i 2020 med en stark känsla. Jag är inte mitt bästa jag och det är långt tills jag känner igen min kropp igen. Men jag har tagit mig långt och är stark på ett helt annat sätt nu. Framförallt ödmjuk över hur kroppen kan hämta igen sig och hur bra den jobbar om jag låter den göra det utan att pressa allt för mycket. Det blir ett bra träningsår det här. Det känner jag på mig.

När man får jogga i skymningen kan man inte annat än att bli glad!

Nu ska jag stänga ned laptopen och bygga klart det där pusslet på köksbordet. Hasse stampar lite och är sugen. Kanske äter vi upp julens sista skumtomtar eller decenniets första är det nog!

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: