Det är snabba kast i bland

I förrgår kväll när jag stod i duschen för den första gången av två tvättningar med bakteriedödande medel att livet i bland är tvära nästan lite bisarra kast. Jag hade åkt slalom på dagen och snart skulle jag inte kunna stå på skidor på ett tag. Jag hade sagt kvällen innan att jag så gärna velat åka i Klövsjö innan jag skulle operera mitt knä och inte visste om det skulle bli fler skiddagar denna vinter. I hemlighet ordnade Hasse med låneskidkort och jag tog ut min friskvårdstimme och lunch. Det blev åtta iskalla åk i Klövsjö och Storhogna tills tårna sa att det fick vara nog. Mina egna pjäxor är både kalla och otroligt obekväma. Jag hyr de gånger jag ska åka men för någon timme fick det fungera.

När vi var klara och tempen visade över 20 minus nere i skidbacken packade vi in skidorna i bilen. Tog med oss lunch som take away från Klövsjö hotell och åkte hem och åt. Jag jobbade undan det sista för dagen och hade ett sista teamsmöte med en kollega och chefen. Sa hejdå till Hasse som åkte ned för att jobba sitt kvällspass. Själv åkte jag hem till Östersund med stora fjärilar i magen över kommande dag och poddar som sällskap. Somnade sent och sov oroligt. Vakande utan att få äta frukost men hann dricka kaffe innan de där sista två timmarna på fastan där inget får intas.

Vid 11 satt jag i väntrummet och funderade på om jag kunde smita därifrån. Rädd för att sövas och rädd för vad som skulle kunna vara fel i knät. Ett knä som ändå har klarat så mycket. Tänkte konstiga tankar om att vakna upp ur narkosen och få höra att amputationen gick bra. Skojade med narkosläkaren att det jobbigaste är att man helt tappar kontrollen vid sövning. Man är helt i händerna på andra människor.

Så vaknade jag upp med ett stort bandage och inte lika illamående som förra gången. Mindre morfin och lättare narkos och ett ingrepp som gått bra. Inte ett så stort och det var ärrvävnad som ställt till det. Jag fick det där pappret med de första rehabövningarna man ska göra direkt. Släpcykla, träna sträck och lyfta benet för att aktivera musklerna i lår och knä. Tillbaka till enkla övningar, svårt att gå och smärta.

Och dagen innan kört svarta pister i Klövsjö med pirr i magen. Det är tvära kast i bland. Men jag tror och hoppas att det här var allra sista gången knät opererades. Nu kan det bara bli bättre och jag är mycket starkare nu än förra gången. Nu handlar utmaningen mer om jag ska ta det lugnt och inte göra för mycket. Skynda långsamt som det heter.