Vinterbad i Småland

Jag har läst om så många som vinterbadat sig igenom året som gått. Tänkt att de är så modiga som vågar. Som Sara Rönne som badar ofta. Hon skrev ett inlägg som gjorde mig nyfiken på vinterbad. Om känslan, att det är som att kliva ner i ett vakuum. Jag har sagt och tänkt så många gånger att jag ska prova. För jag vill men är en sådan badkruka att jag inte ens badar sommartid när vattnet är varmt. Jag är den där som retar gallfeber på de andra med att långsamt doppa kroppsdel efter kroppsdel och aldrig nästan doppa mig. Det har varit en fin tanke att jag skulle vilja bada på vintern. Som om jag är en sådan som gör det. Som hittar andningen i det kalla vattnet och vågar ligga kvar en stund. En sådan som efteråt säger att det var en mäktig känsla att gjort det. Att jag känt mig lite levande efteråt. Jag skrev som svar på en kommentar till just Sara att jag skulle fira med ett kallbad när jag slapp mina kryckor.

Det blev inget kallbad eller vinterbad då. Jag vågade inte och nöjde mig med tanken att jag skulle kunna. När jag var på spa med min dotter för ett tag sedan testade hon deras isvaksbad. Eller snarare kallbad. 12 grader mätte vattnet. När hon klarade det gjorde jag detsamma och sjönk ned två gånger. Det var en häftig upplevelse även inomhus. Det gav mig lite mer mod att kanske våga prova utomhus.

Nu i helgen vågade jag. Jag har varit nere i Småland på Elnas vinterträningsläger. En 40-års present till mig själv. Efter lördagens distanspass och efterföljande lunch gick vi ned till sjön Bunn. Satt en stund i bastun och sedan gick vi ut på led på bryggan. Några hade badat mycket innan, några andra inte alls. Jag tänkte att jag vågar i det här sällskapet. Med den peppen och Elnas gopro-kamera som kunde bevisa att det hänt. Jag skämtade om att jag gör de för en Instagrambild och att mössan var viktig. Mössor och bad hör i hop har jag hört.

Det gick inte att tveka när en efter en doppade sig. De första kliven ned på stegen när kylan förlamade fötterna, sedan kylan över bålen och axlarna när jag snabbt doppade mig. Tungan utanför munnen som vanligt när jag koncentrerar mig ordentligt. Känslan av att nästan tappa andan och att vara precis i nuet för ett par sekunder. Känslan av att vara levande. Så adrenalinkicken efteråt. Samma känsla av endorfinerna som efter tuff träning och en lätt känsla i huden och kroppen. Bastuns värme efteråt som inte riktigt kom under skinnet på ett konstigt sätt. Och så ett dopp till. Bara för att jag kunde.

Jag gjorde det. Jag vinterbadade på min födelsedag och jag fick mersmak. Jag ska göra om det. Hemma i Storsjön. Men inte ensam förstås. Vilken häftig sak att våga att doppa sin kropp i kallt vatten. Och hade det inte varit för det positiva grupptrycket och att jag faktiskt skulle få ett bildbevis på det hade jag nog inte vågat. Omslagsbilden har Elna (kika in på hennes nya sida cykellycka!) tagit och Ingrid fångade kön till stegen och Jennys leende. En helt underbar badbild!

Jag har massor att berätta om helgen som gått! Så många bilder på minneskort. Jag ska bara samla intrycken och landa lite. Landa efter en av de finaste helgerna på länge!

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Lämna ett svar

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: