Snöcykling gav vårens första soppatorsk

23 april 2016 cyklade vi i 15 cm fluffig nysnö. Begreppet aprilväder fick en ny innebörd. Det kan ju snöa lite grann. Vända ganska fort. Visserligen har det vänt och nu skiner solen och den snö som föll inne i stan är borta.

När vi rullade från badhusparken i morse var det lite snö på marken. Ju längre ut på Frösön vi kom desto djupare blev snön. När vi nådde golfbanan och svängde ned mot Bynäset gick snön upp till tramporna på min cykel. Ute på Bynäset kunde man gott ha skejtat på grusvägen utan genomslag. Helt galet.

Vi tog stigen längs med hela strandkanten. Första halvan helt ny för mig och spännande när jag inte hade en aning om hur det såg ut under snön. Sneda rötter är inte särskilt roligt och hjärtat pickade lite extra hårt när jag passerade ovan strandkanten med ett par meter. Jag hamnade ohjäpligt efter Martin och Jimmy. Vid något som efter vurpan visade sig vara en bro över en bäck slog jag sönder bromshandtaget. Kunde laga det som tur var. Vi bestämde oss då för att ta snabbaste vägen hem. Alla tre trötta och vi hade redan varit ute nästan 2 timmar.

Kaffestoppet fick bli snabbt och utanför entrén till Frösö Park. En välbehövlig koffeinkick inför den långa asfaltsbacken upp mot kyrkan. Jag ångrade redan innan Bynäset at jag inte stoppat ned en bar eller gel i jackfickan men var så slut när vi drack kaffe att jag mådde illa och tackade nej till halva Jimmys banan.

Sista biten hem var hemsk. Vi hade plockat många höjdmeter under morgonen. Bland annat startat med en nätt liten klättring på smal lite teknisk stig upp på Öneberget med tuffa 11% i snitt. All snö hade också sugit ur all must ur mina ben. Jag bet i, försökte tänka positivt. Jag har för tusan åkt 20 mil på skidor. En mil på asfalt hem klarar jag. Alla dagar i veckan. Sista biten från stan och till Ringvägen ville jag bara gråta av utmattning.

När jag är hungrig och trött är jag sällan särskilt rolig att tas med. När det inte finns något att äta hemma eller tillräckligt mycket att äta hemma blir jag en katastrof. Fick lite försiktigt be Hasse om ursäkt för mitt dåliga humör etfter duschen. Vi trollade fram en låda spagetti och köttfärssås ur kylen. Jag kastade efter med 2 mackor, ett ballerinakex och ett par maraänger och somnade sedan på soffan. Soppatorsk för första gången på cykel den här våren. Inte så konstigt egentligen när jag har fyra cykeldagar på raken i benen.

Nu väntar två välbehövliga vilodagar och sedan en vecka av lugn kaffecykling på spanska vägar. Sett till vad som väntar på tisdag så gör det inte så mycket att det har snöat i dag.

[iframe height=’405′ width=’590′ frameborder=’0′ allowtransparency=’true’ scrolling=’no’ src=’https://www.strava.com/activities/555088568/embed/438242223d82361b2152cce2d9a27339e4852611′]

Dagens saftkalas på Strava.