mens

Är det fult att vilja prestera?

mens

För några år sedan började jag skriva ett inlägg om att prestationsbaserad träning började anses som något fult. Att det kunde skapa hets och inte var sunt. Om att tävlingsinriktad träning helst av allt inte skulle skrivas om. Det skapade dålig vibbar att blogga om misslyckade tävlingar och om att det inte alltid var så enkelt och lätt och om strukturerade träningspass. Det ansågs finare att njuta av sin träning. Se den som något roligt och prestationslöst och ordet tävlingsmänniska skulle inte yppas.

Jag publicerade aldrig det inlägget. La det i utkastmappen i rädsla att trampa på någon tårna. Samtidigt skämdes jag över att faktiskt vara den tävlingsmänniska som jag är i bland. Framförallt gnagde en oro att jag kanske bidrog till prestationshetsen med mina inlägg. Jag som gillade att ta på mig nummerlapp och jagade både tid i skidspåret och pallplatser i Långloppscupen. Gillade att sätta upp mål och träna fokuserat inför det.

Samtidigt blev det väldigt konstigt att försöka upprätthålla en fasad av enbart positiva ord. Att inte skriva om att det inte gick bra på en tävling. Att jag var missnöjd eller att cykelpasset kändes uruselt och benen svaga. Försöka skriva att det bara var bra träning ändå.  Att det inte gjorde något att jag inte nådde ett mål. Jag fortsätta ändå att skriva om båda delarna. Om när det gick dåligt. Om att jag i bland kände mig klen och inte presterade så bra som jag önskade. Skrev också om när det gick bra.

För att det är så det var och är i dag. Bra och dåliga dagar. I träningen och i livet och att det många gånger hör samman. Att det vardagen påverkar träningen och att det är okej att känna sig dålig lika mycket som det är okej att skriva att man är bra. Att man har lyckats. Stoltheten när man tagit sig dit man vill eller vunnit den där tävlingen som man siktat på.

Att ta ut sig rejält. Långt mycket mer än man trodde var möjligt. Det är en fin känsla.

Det kan också vara en helt fantastiskt resa att göra mot ett mål oavsett viken nivå man är på. Träningen får ytterligare en mening. Man utmanas och vågar ta lite i extra. Det kan skapa ett driv att hålla i, att försöka ta sig igenom de där passen som är otroligt jobbiga att få till.

Lika fantastiskt kan den kan vara. Känslan över att vara i form. När det surrar i kroppen av kraft och man gör sitt allra bästa. Jag skriver ju själv mycket om att träning ska vara roligt. Att det är glädjen i att få röra sig. Lika häftigt kan det vara att gå igenom dipparna. Att känna att man kan vända något mindre bra mot något bättre mentalt.

Jag älskar det. Det är därför jag gör det. Därför jag tävlar. För jag gillar känslan av att vara i bra form lika mycket som att bygga upp den. Älskar att känna att jag kan prestera när det gäller. När jag gör mitt allra bästa för dagen. En bonus är när jag då slår min förra tid eller får en bra placering. Gillar att kunna tävla mot mig själv och mina tider på stigar. Att ladda upp passet till Strava och se att jag var någon sekund snabbare än sist. Det får mig att ta i lite extra.

Lika mycket som jag njuter av att pressa mig själv, känna adrenalinet i kroppen och pirret över att jaga eller jagas njuter jag av kravlösheten. Den som jag skriver mycket om. Kravlösheten i att leka på cykeln. Stigfinna. Att göra turer tillsammans med vänner och en kaffetermos eller timmar på fjället med fika i ryggsäcken och ingen tanke på att ta sig fram så snabbt som möjligt.

Eller att springa utan klocka, skejta över fjället för att äta våfflor eller prova på nya saker med inställningen att det är ett äventyr, en upplevelse. Det som jag så ofta skriver om. Den glädjen jag har till träningen och cyklingen och som jag vill att andra ska hitta till. Att man inte behöver vara bäst eller veta mest. Att det bästa är att få utvecklas utifrån sina egna förutsättningar.

Låter det motsägelsefullt? Inte tänker jag. För jag tror på balans. Även för en tävlingsmänniska. En balans mellan att pressa sig själv i viljan att prestera och att träna kravlöst. Att inte sätta för mycket press på sig själv att alltid vara bäst. Att det är helt okej att vara tävlingsmänniska lika mycket som det är okej att bara träna för upplevelsen eller välbefinnandets skull. För vi är olika precis som vi är utan träningskläder i vår vardag.

Någon gillar att pressa sig själv, att jaga tider och sätta upp mål. En annan struntar i det. Någon annan njuter mest av att leka sig i form och någon annan kombinerar kravlöshet och prestation. Oavsett, i min mening så finns det inget rätt eller fel. Bara man mår bra av det man gör.

Då när det här inlägget låg i utkastmappen skämdes jag lite över att jag är tävlingsmänniska och att jag var rädd att uppfattas som osund i min träning. I dag gör jag inte det. Jag tycker fortfarande att det är hur roligt som helst att få tävla mot andra och pressa mig tills det flimrar för ögonen. Jag skriver forfarande om det. Precis som jag skriver om att det är underbart att få upptäcka nya saker, nya sätt att träna och älskar kravlösheten i en löparrunda på fjället, en cykeltur med fikaryggsäck och ett skejtpass med våfflor. Däri ligger min tanke om sundhet. Att jag kan balansera upp fokuserad träning med mindre press på mig själv och framför allt inte döma andras val att utforma sin träning.

Jag är jättenyfiken på dina tankar. Hur tänker du själv kring träning och den du utför själv? Upplevs prestationsbaserad träning fult?  Eller ska vi helt enkelt strunta i vad andra tycker och göra det som vi tycker om allra mest?

12

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

34 Comments

  • Elna

    mars 10, 2017 at 08:04

    Det är fint att prestera, älskar känslan. Och det är fint med balans. Det här var ett bra och viktigt inlägg.
    (Saknar förresten att få prestera den här perioden jag är i nu, jag gillar inte alls när det bara är kravlöst som gäller, det som liksom fattas en pusselbit i träningen utan prestation.)
    Elna recently posted…Nya laggen provkördaMy Profile

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 22:05

      Förstår dig, att ”tvingas” träna så blir inte bra.men när man kan väja så! Tack Elna, som sagt tankar som snurrat länge och ditt inlägg fick mig att formulera dem.

      Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 22:07

      Det kan man fundera mycket över, många av dem passerade mina spinningpass. Men har man bara varit i lokalen har man tränat 😉

      Svara
  • johan B

    mars 10, 2017 at 08:41

    Klart man vill prestera när det är lopp.
    sedan är ju en prestation så olika för olika människor . Ibland kanske inte snabbaste tiden är den största prestationen utan att man tagit sig i mål på en dag som helt klart inte var din dag i spåret/banan

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 22:10

      Och den prestationen är lika stor! I bland kan jag tänka när jag kört ett lopp, som nattvasan nyss, att de som varit ute så många fler timmar har på något sätt gjort än en ännu större prestation.

      Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 22:11

      Visst är det och som du kommenterade i facebookgruppen, egentligen skulle man inte ens behöva tänka så här, att det ska vara fult. Det finns i bland för många åsikter bara.

      Svara
  • Martin

    mars 10, 2017 at 09:32

    Som cykelkatten skrev ovan, jag tycker alla har rätt att träna hur de vill, fokus på prestation är precis lika okej som kravlöst. Tycker folk överlag nuförtiden ägnar alldeles för mkt tid åt att ha synpunkter på hur andra lever sina liv. Själv trivs jag bäst med en blandning av prestation och kravlöst. Att tokpressa segment på 29:ern är superkul och ger en skön känsla men att myscykla på fatbiken i nysnö är minst lika härligt, bara på lite olika sätt

    Svara
  • Sara

    mars 10, 2017 at 11:01

    Jag har aldrig uppfattat att det är fult att vilja prestera, tvärtom kan det ju vara det finaste av allt. Just därför kanske det uppfattas som fult av den som har känselspröten utåt, eftersom upplevelseträningen kanske mest är en gräsrotsgrej. Jag tycker du ska fortsätta vilja prestera och vara stolt över det. För mig som är en icke-presterare av rang när det kommer till träningen så tycker jag väldigt mycket om att läsa dina prestationsbaserade texter. Det finns plats för allt!
    Sara recently posted…Jag ska fira med att vintertältaMy Profile

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 22:13

      Precis, det finns plats för allt och det är ju det som är så fint. Och intressant tycker jag själv. Att få del av båda sidorna. Det ligger i mycket i det som du skriver om känselspröten.
      Tack Sara, roligt att höra att den delen av mina texter är roliga att läsa!

      Svara
  • Samuel

    mars 10, 2017 at 11:20

    Jag vill alltid prestera och bygger all träning mot att vara snabb på tävlingarna, och på tävlingarna är resultatet allt.. Vinner hellre med kass känsla än att komma 2a med bra känsla i kroppen, men visst längtar jag ibland efter mer kravlösa mål. Fast det kanske kommer senare i livet…
    Så hoppas verkligen inte det anses fult att vilja vinna..

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 22:18

      Det hoppas jag inte heller, tävlar man vill man vinna så är det ju bara, oavsett om det handlar om att slå sin egen tid, sin sambo eller ett startfält på en cykeltävling!

      Svara
  • Hans

    mars 10, 2017 at 11:35

    Det är inte fult eller dåligt att vilja göra sitt bästa, att träna för att klara gamla och nya utmaningar. Tycker man det är roligt är det aldrig fel. Ändå är det lite av ett tabu – att ta ut sig och träna hårt, det verkar bara vara eliten förunnat verkar det som (i alla fall om man pratar med ”vanligt folk”). Och gud förbjude om man pratar prestation och barn – då är det lika bra att vara tyst. Oavsett hur man ser ut (rund, platt, lång eller kort), hur gammal man är, kvinna eller man har man rätt att njuta av att sätta upp mål för sig själv och försöka nå dem. Det är inte hela världen om det inte går vägen – men om det gör det ska den personen få känna stolthet och glädje och andra får hemskt gärna visa lite stöd och glädje. Enkelt. Inget att skämmas för.

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 20:05

      Så bra skrivet Hans! Du satte ord på lite av de tankar som jag har. Just det där att träna hårt ifrågasätts så många gånger för min del. ”Vad ska det vara bra för?, det kan aldrig vara bra och du har ju ett liv” Jo förvisso, det har jag men å andra sidan vill jag nå de mål jag sätter upp, jag vill känna att jag utvecklas och bli bättre, vara stolt över det jag klarar av osv.

      Svara
  • Carolin

    mars 10, 2017 at 15:08

    Jag har tänkt precis samma tanke och också upplevt att det anses fult att vilja prestera. Att det bara hör toppeliten till och att vi andra bara ska träna för att det är kul.
    Men det klart det är kul! Jag håller på med cykel just för att det är roligt, hade ju vart bättre att hitta någon annan träningsform annars! Men jag tycker att det blir ännu roligare när jag har prestationsbaserade mål. Det ger mig liksom mer fokus. Att sen se till att njuta av resan och hela vägen det känns självklart! Balans, som du skriver! Riktigt bra text!
    Carolin recently posted…Bättre träningspass och pendlingMy Profile

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 20:02

      Precis, prestation och att det är roligt går ju så många gånger hand i hand. Kanske också en faktor till att man faktiskt presterar bra också, för att det är roligt det man gör, att man utvecklas och det i sin tur flyttar fram lite gränser.

      Svara
  • Åsa

    mars 10, 2017 at 17:05

    Jag tycker du skriver bra om träning och dina mål. Inspirerande och rolig läsning både om med- och motgångar, prestation och mysrundor. Jag tycker inte det är fult att vilja prestera, det vill vi väl alla men målen kanske skiljer sig åt.

    Svara
  • Claes

    mars 10, 2017 at 19:02

    Fortsätt göra det du tror på!
    Vad och hur du tränar/lever är din sak och ingen annans.
    Själv slutade jag tävla för många år sedan men presterar tidvis mer nu än som aktiv.
    Precis som du så gör jag bara det jag alltid gjort och löpningen för mig har vissa bieffekter som uthållighet t.ex.
    Sluta ALDRIG tro på dina drömmar och sluta ALDRIG leva dem. Oavsett vilken nivå du lägger dig på.
    #justgoforit #ELS 😊🍀

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 22:20

      Så sant och kloka ord Claes!
      Prestation kan ju vara så mycket mer än att tävla och det är ju också tjusningen och de bieffekter som kommer med det!

      Svara
  • Malin

    mars 10, 2017 at 19:08

    Jag tycker att så länge man gör det för sin egen skull, så är det bra. Oavsett om det är prestation eller bara njutning. För mig handlar det mycket om att känna sig själv. Vissa perioder funkar det inte att träna för prestation, för då dammar jag rakt in i väggen. Medan andra perioder njuter jag av det, framförallt av att tävla mot mig själv och flytta gränserna. Men inte på alla plan i livet samtidigt. Jag gillar prestation, och jag gillar njutning. Ser ingen motsättning mellan dem, om de görs för ens egen skull.
    Malin recently posted…Jag skulle aldrig…My Profile

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 19:57

      Du har en klok och sund inställning tycker jag.just det att lyssna på kroppen och kunna backa lite i prestationstänket då. Och som du skriver, bara man gör det för sin egen skull är det bra.

      Svara
  • Pontus

    mars 10, 2017 at 19:35

    Det bästa med vetenskaplig och prestationsbaserad träning är att den innehåller massor med lugna pass, mellan de hårda intervallpassen förstås, där enda kravet är att passen är tillräckligt långa. Det finns alltså många tillfällen för rolig ”nästan” kravlös träning. Själv så tycker att strukurerad träning där varje pass har ett tydligt syfte för att träna ett fysiologiskt system är kul. Tävling är förstås oxå kul men resultaten är ju typiskt proportionella mot tiden man har tillgänglig för träning, så det går kanske inte att för mycket vikt vid resultat.
    Pontus recently posted…InkompatibelMy Profile

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 19:30

      Tack för din vinkling Ponuts och jag håller med dig där! Distanspassen/lugna passen är kravlösa på sitt sätt och något jag verkligen kan längta efter när jag kör intervallerna. Vet att jag inte behöver ta i så lungorna sitter utanpå och bara kan snurra ur benen och glida runt på skidorna.
      Jag gillar också den här formen, och det är roligt att se hur bra man kan bli, hur mycket man kan utveckla sig osv.

      Svara
  • Jessica

    mars 10, 2017 at 23:01

    Jag tycket att det är himla viktigt att ha balansen. Balansen för din egen skull – inte för någon annans värering i varför du väljer det ena eller det andra och jag tycker det är viktigt av omgivningen att heja på båda sidorna lika mycket och tillåta alla att faktiskt göra vad de vill.

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 19:25

      Tack Jessica för riktigt bra input, och det där du skriver i slutet, att de tär lika viktigt att heja på båda sidorna tror jag är superviktigt!

      Svara
  • Helena

    mars 11, 2017 at 07:07

    Klart vi ska strunta i vad andra tycker. Det gör i alla fall jag. Min blogg speglar mig och mitt liv, mina mål och min väg dit. Klart jag tränar för att bli så bra motionär som bara jag kan bli. Det är det jag skriver om, bland mycket annat.
    För några år sedan ansågs det inte fint att vilja prestera, om man inte arbetade som elitidrottare. Nu har samhället förändrats tycker i alla fall jag och vi som inte blev elit kan fortfarande vara med och tävla och prestera. Om du hänger med i tankegången där. Nu finns en uppsjö av motionärsklasser och jag tycker öven fler ”medelålders” är med och tävlar i tävlingsklasserna.
    Jag tror helt enkelt synen har blivit annorlunda och där har nog media varit med och hjälpt till lite. Jag menar program som ”En Svensk klassiker”, ”Stephan på glid” och ”Riktiga karlar”. Det finns säkert fler som jag inte kommer på just nu. Jo, ”Träna med Kalle”.
    Nåja, blev en lång kommentar, men jag föredrar att båda sidorna belyses. Både när det går bra som när det går dåligt. När det presteras och när det njuts.
    Jag är dock dålig på den prestationslösa träningen, men ska försöka bli bättre….
    Helena recently posted…Rehab My Profile

    Svara
    • Helena

      mars 11, 2017 at 19:24

      Jag hänger med i tankegången och tycker att den är fin! Att vi kan det och att det inte behöver ifrågasättas. Att den kan vara så svår i bland den prestionslösa träningen, men så skön när man får till den! Tack för din kommentar din input!

      Svara
  • Reach Your Goal

    mars 20, 2017 at 11:41

    Å kan känna igen mig i att det ibland kan kännas som att det är fult att träna prestationsinriktat. Kände när jag la av med fotbollen i några år att det ifrågasattes mer varför jag skulle träna så tufft, vad tränar jag mot? Men jag är en tävlingsmänniska och älskar känslan av att utmana mig själv och tävla mot mig själv det är en stor drivkraft i min träning. Sen är balansen så klart viktig, att en vet varför en kör prestationsinriktad träning om det är för ens egens skulle eller för bekräftelse utifrån. Jag tror det är lättare att hitta en motivation i träningen om en tillåter sig själv att träna utifrån ens personlighet. Kravlös träning i för långa perioder får mig att tappa motivationen, men för en annan passar det utmärkt. Vi är olika och har olika motivationskällor, viktigt att inte säga att det ena är rätt eller fel.
    Reach Your Goal recently posted…En trött måndagMy Profile

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: