• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Cykling i natten för fjärde året i rad

Cykling i natten för fjärde året i rad

Förra årets midnattscykling minns jag som kall. Så kallt att jag hade underställ och ullstrumpor men frös så om fötterna. Vi hade värmebölja i stan och eldningsförbud på grund av torkan men natten mot 6:e juni slog vädret om och kylan kom. Än om bara för någon dag. I år var det ljummet och vindstilla.

Lagom tills stans studenter, däribland min egen dotter hade samlats i Österängsparken cyklade jag och Hasse ned till Badhusparken. Med kaffe, smörgåsar och lite varma kläder i ryggsäckarna. Himlen var så där försommarsrosa och det doftade syren och snart överblommad hägg. Vi skulle möta upp kvällspigga cykelvänner för fjärde året i rad. Det som började med en ide på jobbet för fyra år sedan har blivit en tradition i stan. Att cykla genom jämtlandsnatten den tiden på försommaren när natten är nästan lika ljus som gryningen. Första året la jag eventet inför en jobbardag. Några hade semester dagen efter men inte jag. Jag kommer i håg att jag sov alldeles för få timmar och hade så mycket grus i ögonen att jag inte riktigt var vaken den arbetsdagen. Men det var värt det minns jag. Åren därefter fick midnattscyklingen nytt datum. Natten före nationaldagen då de flesta skulle vara lediga.

Det är en lika mäktig känsla varje år att få rulla ut ur badhusparken i stor klunga. Förbi stans nattliv som precis har börjat. Genom skymningen mot Brunflo på tomma grusvägar. Vidare mot Svartsjöarna på fina grusvägar och lite dunkla stigar. Över kohagar med fikasugna ben och en lång paus vid en tjärn. En brasa, kaffe ur vikmugg och skratt. Ett kakpaket som går runt. Lite huttrande i nattkylan och lite dimma över tjärnen. Några gäspningar när klockan börjar närma sig ett. Sedan veta att det går lätt utför hela vägen ned till Vallsundsbron.

Foto Hasse Gustafsson

Sedan rulla i väg igen och i år både se tjäder och två små harungar som sov i gräsranden på vägen. Få upp lite värme i kroppen och njuta av rolig utförsåkning på stig. Stanna till vid en äng och titta ut över Frösön och Östersund och veta att man är troligen är ensam ute på cykel den här tiden. Ensam tillsammans med 20 andra.

Foto Hasse Gustafsson

Rulla tillbaka till Bahusparken igen. Säga hejdå till alla och sedan passera några trötta och vingliga studenter som dröjt kvar i österängsparken. Komma hem efter dottern och krypa ned i sängen och försöka sova med en känsla av att fått göra något riktigt fint! Jag tror jag har citerat Reinhold Skoglund tidigare i samband med nattcykling och jag gör det igen. För han sätter ord på vad det här är.

Tack alla för en kanoncykeltur. Jag har sagt det förr, att i turistbroschyrerna skulle en sån här cykeltur eller liknande turer med alla sannolikhet kallas ”äventyr” eller ”upplevelse” och det är det ju faktiskt för oss också, även om det är lite av vardagen. 

Det är inte så ofta, ganska sällan faktiskt, som jag trycker på ”älska”, men för nästan allt som sker i Happyride Östersund skulle jag kunna göra det. Här är det självklart, för så fantastiskt värdefullt är det vi håller på med.

Reinhold Skoglund

Så var den över årets midnattscykling och jag hoppas och tror att vi kommer att mötas upp igen nästa år. Med fika i ryggsäckarna och redo för att par timmars cykling.

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: