• Home
  • /
  • Cykligt
  • /
  • Långfredag i fjällen – episkt bara så episkt

Långfredag i fjällen – episkt bara så episkt

Det var längesedan det var sådant här väder en långfredag. Det var också längesedan det var nästintill vindstilla. I dag prickade vi in en av de dagarna en drömmer om hela vintern. En sådan där blå vårvinterdag när solen värmer och man ångrar att man inte tog med solkrämen. En sån dag som är belöningen efter en kall och mörk vinter.

För min del är vårvintern inte enbart en påskhelg till fjälls. Jag har ju förmånen att ha de här omgivningarna som min bakgård och är medveten om vilket priveligium det är. Jag har vårvinter alla andra helger också i mars och april. Då är det lite lugnare i fjällen.

Den här helgen med några dagars extra ledigt utan att at av semesterkontot vill jag vara ute så mycket som möjligt. Väderleksrapporten har skvrallrat om sol och några få minusgrader hela helgen. Då går det inte att sitta inne. Inte när det kryper i kroppen av stort behov av dagsljus. I går kväll tog vi en kort fatbiketur på skoterlederna i stugområdet. I skymmingen och med iskalla tår när vi väl kom hem. När solen går ned kommer kylan.

I dag rullade vi i väg från Storhogna vid halvtio. Tog landsvägen till Vemdalsskalet med hårt pumpade däck. Vi skulle pausa på Jaktstugan och sedan göra en lägre paus vid Osjövallen. Sedan cykla över Oxsjöfjället och leden ned mot Bräckvallen. Ett dagsprojekt på fatbike.

När vi nådde vesselspåret upp till Jaktstugan tänkte vi pysa ur lite luft men spåret var lika hårt som en grusväg. Nästan lite för lätt tog vi oss upp de där 3 km innan vi gick och fyllde på med energi.

Nästan uppe vid jaktstugan och med Sonfjället i fonden där bakom Hovdetoppen.

Vi pratade lite fatbike med ett äldre par som tyckte det såg roligt ut. Cykel på vintern och cykel med tjocka däck är ingen vanlig syn här. De frågade om de fick titta på cyklarna innan de gav sig ned mot Vemdalsskalet igen.

Vi rullade sedan via en lika hård skoterled ned mot Oxsjön. Hejade glatt på alla skoteråkare vi mötte och de vinkade tillbaka. Tänker att det är viktigt att visa hänsyn och vara trevlig när man använder spåren som de har företräde på. (Edit; Trodde jag, för skoteråkare har väjningsplikt även på skoterleder. Tack Pontus för att du berättade det! Mer info finns på skoterrådet)

Vi fick en underbar utförsåkning ned på den enorma myren som går ända fram till Oxsjön. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle pausa vid raststugan vid Oxsjövålen men hade blandat i hop den stugan med Oxsjövallen. Ett ställe vi passerade en sommar för något år sedan. Vi insåg att vi med all säkerhet skulle få trängas vid stugan jag menade och valde i stället att trampa upp till Oxsjövallen. Nästan ensamma kunde vi sitta med näsan mot solen en lång stund. Drack kaffe och fikade för andra gången.

Strax innan vi skulle trampa vidare mot Sandviksdalen kom en ensam fatbikecyklist från Oxsjöhållet. Han ville gärna hälsa eftersom det var så sällan man mötte andra cyklsiter. Vi höll med och pratade cykel en stund innan vi gemensamt trampade på lite mjukare skoterled mot Sandviksdalen. Lars som killen hette hade stor lokalkännedom och tipsade om fina leder mot Timmerkojan. Vi skiljdes åt strax någon kilometer från Sandviksdalen när han vände tillbaka.

Vi fick lite gå med cykel och vågade oss inte ända fram till fäbodvallen. Det skulle bli allt för jobbigt att dra cykel tillbaka. I stället tog vi en mindre skoterled över en stor myr och fick se nya fjällsidor innan vi anslöt till leden vi kom i från. Vi hade inte bråttom och långpass är långpass resonerade vi.

Bäckehogna heter fjället till vänster.

Hasse på väg mot Oxsjövallen igen.

sista fikapusen innan sista klättringen för dagen.

Vi ganska möra när vi nådde Oxsjövallen igen och klättringen upp på fjället tog musten ur benen. De ovana att cykla länge och solen hade tagit ganska hårt. Vi pausade därför en tredje gång vid ledkorsningen mot Oxsjövålen. Den som vi springer förbi på fjällmaran och cyklar förbi på fjällturerna. Trots att klockan började närma sig fyra värmde solen fortfarande, det var bara andelen skoteråkare som skvallrade om att klockan var mycket.

Vi susade ned mot Bräckvallen lite pigga av kaffe och macka och kämpade oss i sakta mak upp mot Storhogna. Jag hade tänkt att vi skulle leta oss via skoterleder längs med slalombackarna hem men Hasse var för trött. Vi tog snabbaste vägen hem förbi Högfjällshotellet och gångvägen ned mot vår stuga.

7.5 timme senare var vi hemma. Med nästan 4 timmars effektiv cykeltid och 38 km. Resten solhäng. En rätt bra fördelning mellan fika och cykel. I alla fall dagar som denna.

I morgon väntar en lika fin dag och jag byter cykel mot skidor om kroppen vill. Annars funkar en solgrop på fjället några timmar också.

Som rubriken lyder så var det en episk långfredag. Det där lite slitna och fåniga uttrycket som faktiskt var det bästa att använda i dag. För fjällen runt på fatbike i Storhogna/Vemdalen var episkt. 

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

5 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: