När man står i en busskur och längtar cykel

När jag står i en busskur och snön yr och får syn på en stadskarta och funderar om hittat alla stigar eller om det kanske finns fler. Nät jag plötsligt drabbas av en stor längtan att få cykla de dör stigarna och leta nya. När vårfåglarna håller låda i allt det vita och man längtar tills det töar. Just då glömt att jag senaste tiden klagat över utebliven snö.

När jag postar inlägg om cykliga äventyr och får ett tips av Nipe om att cykla alla gator i stav eller alla stigar i ett nytt område. När jag i tanken redan börjar planera för ägna en helg till det.

När jag sedan scrollar genom kamerarullen efter bilder från fjolårets första vårturer när isen fortfarande låg på Storsjön och gräset var brunt. Just då kvällarna är så där skört ljusa och benen spritter av vårkänslor.

Kommer vidare till de där högsommardagarna med cykling i kort och kort och ljummet vatten i flaskan. När man minns alla äventyr och tror sig minnas att alla cykelturer var roliga. Inte alls innehöll trötta slitna ben eller jobbigt regn och lera långt upp på ryggen. När regnet mest var charmigt även om cykelkompisen fick ta skydd för att läsa karta på mobilen och en själv frös om fingrarna.

Eller när jag postar en throwbackbiild på Instagram. Med cykel och fjäll och kan nästan känna doften av slog. Och sedan postar Instagramstoriesbilden  med kartan i Happyforumet för att berätta för världen att man vill ha kaffeturer och stigcykling.

Då vet man inte bara att man är cykelgalen utan också att kroppen fysiskt längtar säsongsskifte och att det snart är vår på riktigt. Om en liten liten stund. Först ska bara en Nattvasa avklaras och ett Nordenskiöldslopp genomföras.

Ha en fin torsdag!