Öva, öva öva då blir du bättre

I dag har jag växt flera centimeter vad gäller självförtroende. Jag är så rädd att åka utför när det blir tekniskt. Det tar stopp mentalt och jag tror att jag ska krascha. Ju fortare det går desto mer bromsar jag och det i sin tur är helt fel taktik. Med fart tar man sig över stöket men jag tänker liksom att det gör ondare att krascha ju fortare det går.

Dagens cykeltur blev en röja-stig och teknikrunda. En tur som från början skulle bli av det hårdare slaget. Jimmy ville köra fort och det ville jag med. Med gårdagens fina runda med kraft kändes det som jag kunde surfa på den självförtroendeboosten. I bland vill dock kroppen något helt annat. Jag vaknade slö och lite hängig. Det är en svår tid nu. Svårt att veta om det är pollenallergin som spökar eller om det är en riktigt förkylning.

När vi mötte upp Jimmy på Frösön var han inte heller så pigg. Vi bestämde oss för att prova köra hårt på stigarna ändå. Jag var suppertaggad och tappade kedjan på första tekniska stigen. Körde hårt på en annan stig sedan tog orken slut för alla tre. Vi ägnade i stället tid åt att röja en ”nyupptäckt” stig fri från sly och pinnar.

Vi klättrade sedan upp till Frösöberget för att få upp pulsen och chans att dricka lite kaffe innan vi nötte teknik i dh-banorna. Det finns ett dropp eller kanske mer ett stökigt stenparti med avsatser som jag aldrig vågat köra igenom.

Med Jimmys lugn och bra sätt att förklara saker gick vi igenom linjeval och vad som händer om man tar det ena eller det andra. Hur jag ska komprimera och trycka i från och rikta blicken. Om hur viktig farten är. Det första försöket höll på att sluta med krasch när jag bromsade och vek av från den tänkta linjen. På det andra försöket höll jag tänkt linje och tog mig ned även om tekniken har så mycket mer att önska. Men bara det att jag övervann rädslan och gjorde det var ett stort steg!

Jimmy är famtatiskt duktig teknisk och lika duktig att coacha och peppa. Sånt inger självförtroende och jag vågar så mycket mer än när jag åker ensam. Vi fortsatte runt en sjö med mycket spång och rötter och jag fick med mig små enkla tips som gör att farten blir högre och flytet bättre. Saker som jag tar med mig och kommer att nöta ännu mer.

Så det bästa tipset för att bli bättre är helt enkelt att öva, öva och återigen öva. Det är också det som är tjusningen med mountinbike. Det finns alltid något att utveckla! Så är det ju också roligt att leka sig fram. 

Som en fin avslutning på en somrig förmiddag mötte Hasse och jag upp Cissi i badhusparken för årets första afterbike-glass!

0
Share

6 Kommentarer

  1. Gött! Så skönt när man säter nåt! Har flera ställen som ska utmanas i sommar! Bl.a. THE stenkista som jag var och nosade på idag. 😁

    • Det är roligt med små (eller ganska stora i bland) mål. Att liksom få öva gång på gång och bara bli bättre. Jag har många stigar som jag åker fram och tillbaka, går igenom, analyserar och sedan kör i högre tempo. Det är kul att leka 🙂

  2. Så himla häftigt när man vågar och känner att man KAN! Grymma du! 🙂
    Kram M
    Trail & Inspiration recently posted…Löparskor – Det har hänt något!My Profile

  3. Alltså, jag blir så himla glad av att läsa att självförtroendet vuxit, så himla kul. Och så roligt det där är – med teknikträning och att utmana fjärilar i magen och våga!!!
    Elna – cykellycka, mjölksyra & äventyr recently posted…Alldeles just nuMy Profile

    • Det är ju verkligen det! Jag försöker teknikträna ganska mkt numer. För modet blir lite större för varje gång!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge