Stigvisning i Mora

Cykling är så mycket mer än att bara träna och försöka bli snabbare och starkare. Cykling skapar nya kontakter och för samman människor. Cykling är också nya upplevelser och ett fint sätt att upptäcka andra delar av vårt land. För mig är det lite av en livsstil på sitt sätt.

Andreas som vi träffade via cyklingen för något år sedan visade i dag sitt Mora tillsammans med Mårten som vi träffade på väg till Orsabajken i fjol. De fina stigarna som de har utanför sina dörrar. Sin arena. Det som är deras vardag. Precis som mina stigar i stan som jag tycker är bara så där efter en vår av cyklande. Det är lätt att bli hemmablind.

Mora har jag förknippat med cykelvasaspår. Eljusspår och breda vägar som inte är så mtb som jag önskar. De har sin tjusning såklart, Cykelvasaterräng passar dom flesta. Jag förstod att Andreas hade lite annat på lut att visa oss. Han och Mårten lovade grym stigcykling med en rot och sten var 50:e meter. Sådant gillar jag och det är något som vi inte har så mycket av hos oss. Där är det mest rötter och stök som har sin tjusning men som i längden blir lite tradigt.

I dag fick vi däremot kilometer efter kilometer av sådan där härlig tallmoliknande stig. Flowig och snabb med små knixar och kittlande utförsåkning. Väldigt likt de fina stigarna som vi körde i Sveg och de som finns runt Rättvik. Nästan 4 mil skrapade i vi hop och följde Dalälven långa sträckor.

Fika i en slogbod (det som jag vindskydd) efter halva sträckan gjorde gott för oss alla och främst för Cissi. Hon har pinnat på bra i dag. Cyklingen har legat lite på sparlåga för hennes del men nu börjar hon bli lik sig igen. Efter kaffe kändes kroppen lite piggare och Andreas och Mårten lovade ännu finare cykling tillbaka! Som om det inte varit fint redan.

Hemvägen bestod av lika fina och tekniskt enkla stigar. Sådana där det går att hålla hög fart på och bara fokusera på att hitta flytet när det svänger. Cissi krokande lite på slutet men piggnade på efter en gel. Jag åkte och njöt av att få vara i nuet, få uppleva något annat och av det trevliga sällskapet. Mycket cykelsnack och prat om kommande cykelvasa. Det märks att den är stor bland moracyklister. Jag som nästan ångrat min anmälan börjar bli pepp. Nog för att det är lite stig och ”riktigt” mtb men det är ändå ett bra arrangemang och en folkfest.

Något som var föredömligt bra var markeringen av lederna i området. Det är bara att följa en färg så hittar man utan problem sa både Mårten och Andreas. Det fanns massor av stigar i olika färger och roliga små skyltar med figurer. Det vi åkte utgick från Östnor och gick efter stigar med sin historia. Mora-Nisses träningsmarker. Det ger lite gåshud för en skidnörd som mig.
Varför inte göra något liknande hemma i stan tänkte jag. Med färger runt Frösön? Vitt finns ju redan. Fast måla träd kanske man inte får göra hur som helst?

Det var inte bara stigarna som fina i dag. Vi lyckades även pricka in sommarens första riktigt varma dag. Det var längesedan som det var behagligt att åka utan ben- och armvärmare. Eftersom det var sommar avslutade vi med en glass på Mora-stugan innan vi skiljdes åt. 2.5 timmes rulltid och 4 mil in på kontot. En sådan där dag när pulsen var låg och fokus låg på ren cykelnjutning. Sådana dagar är de bästa dagarna.