Stigvisning i Ås med ett abrubt slut

Jag hade längtat efter den här onsdagen sedan jag fick ett mejl i från Johan Arnesson om det fanns intresse för att ordna en stigvisning i Ås. Vi körde ju två riktigt fina stigar under tävlingen i söndags och jag hade sett på Strava att det fanns mer. Det går alltid att själv hitta stigar men det tar tid och det är inte alltid man vågar åka in på vägar som ser privata ut. Därför är stigvisningar det absolut bästa sättet att samla på sig nya ställen att cykla på. Jag var inte sen med att svara att det skulle vara riktigt roligt.

Så Johan bjöd in till en Happyride i Ås med beskrivningen;

 Lite highlights i och utanför byn. Ca 1,5 – 2 h med möjlighet till cykeltvätt efteråt. Valfri fart på stigarna men vi samlar ihop oss hela tiden, alla som vill ska kunna hänga med.
Det här är ett samarrangemang med Ardbeg Velo Club i Ås. Välkomna!

Det som kunde sätta käppar i hjulet var vädret som inte såg så lovande ut i början av veckan. Än mindre i dag när det regnade fram till lunchtid, blev ett uppehåll och sedan en himmel som öppnade sig på eftermiddagen. Men det klarnade upp och när jag cyklade ut till Ås sken solen och värmde gott. Johans inbjudan lockade 17 cyklister, för mig många nya ansikten vilket är kul.

Jag var jättepepp och benen ganska pigga trots att jag varit sovtrött hela dagen. På stigarna fanns det lite tryck i benen och utan att gå upp för högt i puls kunde jag hålla god fart. Vi fick åka riktigt fina stigar, några sådana där stigar som det pirrar lite i magen av. Där det gick att hålla hög fart och bara låta cykeln göra sitt jobb över naturliga pumptracks och flowiga svängar. Jag lät bli att bromsa, litade på cykeln och fick mod av de framför. Det blev en riktigt fin sensommarrunda på mysiga stigar. Stigar som jag ska göra ett återbesök på och stigar som jag inte kunde vara med på i kväll. För sensommarrundan fick ett abrubt slut.

Jag kanske var lite för modig i kväll. På en stig där farten var riktigt hög slog min ena trampa i. Så som det gör i bland när dämparen är fullt öppen. Jag hann inte reagera förens jag gled längs med stigen över rötterna och det tog stopp. Bakom mig hade jag nästan hela gänget. Som tur var höll vi lite avstånd och de bakom hann bromsa.

Det festliga är att jag som alltid studsar upp efter ett par sekunder där jag känner efter om jag lever, för att se om matrialet höll. Såg direkt att sadeln var vriden och mina nya handtag trasiga. Jag mådde illa och kände mig mörbultad. Såg sedan att jag skrapat upp ena benet rejält. Jag rättade till sadeln och försökte försäkra de andra om att jag mådde ganska bra trots allt men kände mig vimmelkantig. En kille konstaterade att jag hamnat på höften och axeln och jag kände mig lite stel där. Kom så småningom upp på cykeln men vågade inte köra på. Livrädd att ramla igen och tyckte att det var något som inte stämde med växelreglaget. Efter en stund insåg jag att det hade gått av.

Jag avvek när de andra skulle ta sig an ett par klättringar tillbaka till Ås. Jag kunde inte växla ned och utan lättare växlar hade jag inte tagit mig upp. Rullade i väg med en dämpare som inte fungerade och efter en stund kom smärtan i axel/nyckelben. Fan tänkte jag med gråten i halsen. 10 dagar till Vemdalen fjällmaraton, på fredag firande av happymorningride som fyller 100 gånger och en helg som jag tänkt att ägna åt att cykla och springa.

Googlade nyckelbensbrott när jag kom hem. Försökte blunda för att jag var svullen och inte kunde lyfta armen utan smärta. Tror att det ger med sig. Att jag bara är omtöcknad och mörbultad och jäkligt (förlåt svordomen) glad att jag alltid använder hjälm. I morgon är det bra och vurpor hör till även jag lyckats hålla mig på cykeln hela sommaren för en gångs skull.

7

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

One Comment

  • Lena Indahl Jonsson

    augusti 16, 2017 at 23:14

    Jag säger bara en sak, Arnica i alla dess former! Använder både piller och salva, när jag har träningsvärk, sträckt mig eller är öm. I lagårn får flickorna arnicagel på onda ben. Det kostar att ligga på topp! Kram

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: