Vårvintrig Fatbike på Umeälven

Trots att alla vi fyra var slitna och trötta efter gårdagens Fatbiketävling planerade vi ändå en lugn tur ute. Redan vid middagen i går la Erika upp en rutt. Lycksele skulle bjuda på ett par minusgrader och sol. Något vi inte ville missa.

Efter sovmorgon och stor frukost bytte vi om till cykelkläder. Jag tog kängor för att slippa sparka snö ur klossar och ta mig fram bättre än dagen innan.

Erika visade oss ned till Umeälven via skoterspår och väl där ute kilometervis av fin fatbikecykling.

Vi hade inte bråttom utan tog oss fram på ganska mjuk skoterled. Medvind och sol som värmde och gjorde mig svettig. Av värme och inte ansträngning och utan liner i vantarna. Ett vårtecken tänkte jag när jag försökte parera och hålla mig i Erikas spår. Trött och stel i ryggen av gårdagens 3 timmar i mjuk snö

Vi vände vid en vik efter ett kort stopp för lite choklad och vatten. Tog samma väg tillbaka över isen och fick motvind. Än är det bara solen som värmer sa vi i mun på varandra.

Även om kroppen var trött var det skönt att få komma ut. Och får man chansen att se nya cykelställen och få en försmak av vårvinter ska det mycket till innan jag avstår.

För nu kommer den allra finaste tiden av vintern. När det är ljust länge, solen värmer och skoterlederna blir hårda. Fin tid för både skejt och Fatbike. För hur roligt det än var att köra ett lopp så är det allra finast att bara cykla lugnt på det här sättet.