Du måste i alla fall prova – om Vemdalen fjällmaraton
Det är lika kass kvalitet på mig som på ovan bild. Om några få dagar är det meningen att jag ska stå på start. På start i mitt livs första fjällmaraton. Ett maraton jag har längtat efter så att det nästan gjort ont i kroppen. Ett maraton som följt med i mina tankar sedan i höstas. Ett maraton i de fjäll som jag har som min bakgård. Stigar jag cyklat, gått och sprungit på. Det som var 2016 års största mål.
Det började bra förra sommaren. En tio år gammal knäskada slutade göra sig påmind och jag kunde springa. I våras började det andra knät göra ont för att eskalera på Sportkullan. Efter ihärdigt stretchande och förebyggande träning blev det så pass bra att jag kunde springa igen. Så långt allt väl. Men det slutar inte lyckligt. Jag sprang lite för långt för två veckor sedan. Den där fjällsöndagen sa kroppen i från.
Jag blev ledsen, arg och uppgiven. Arg för att jag var lite för optimistisk, uppgiven när jag insåg att reptiden inte skulle tillåta att en allt för långsam tur över fjällen och ledsen för att det inte gick längre. Ledsen för att jag så gärna ville klara av det här. Jag skrev inte särskilt mycket om den där löpturen. Tänkte göra passet privat på Strava för att slippa eventuella kommentarer. Jag tänkte till och med sälja mina skor. Jag skulle bara rengöra dem och lägga ut de på blocket. För det var ingen mening att ha ett par löparskor stående när jag inte kunde springa.
Jag la aldrig ut skorna till försäljning. Rengjorde dem inte men stoppade undan dem så långt in under skohyllan det gick. Så att jag inte skulle se dem och påminnas om att jag inte tänkte till före.
Under Ragunda 100 miles hade jag en liten känning i höft, vad och knä. En känsla av kramp. Så som det började den där fjällsöndagen. Det gick över. Efter loppet blev jag dessutom förkyld. Taskig tajmning.
Nu är det bara några dagar kvar och jag har min kollega Wegas ord ekandes i huvudet. ”Du måste ändå prova Helena”
Vi pratade om loppet efter fjällsöndagen. Om att jag inte trodde att en start skulle vara möjlig. Om besvikelsen att inte få springa där jag helst av allt skulle vilja kunna springa.
Hon har rätt Wega. Jag måste i alla fall prova. Prova att gå så långt som jag hinner innan det blir omöjligt att ta sig till den depån där repet dras. För gå kan jag göra. Jag har en startplats och det vore synd att inte nyttja den till ett par timmar på fjället. Vore synd när väderleksrapporten spår vackert höstväder och det är löparstämning på de stigar som annars är tomma.
Nästa år ska jag springa ett fjällmaraton. Nästa år ska jag ha en hel kropp som tål löpning.
616 Comments
Leave a comment
Ja, det tycker faktiskt jag också. Ställ dig på start och när starten går, promenera dig riktigt varm och mjuk i kropp och själ. Om känslan är bra då, prova att springa/promenadspringa lite. Ta ett steg i taget. Vet även av egna erfarenheter att det är väldigt lätt att bli exalterad och dras med i något tempo eller flow som absolut inte va planerat och att det sedan skiter sig efter typ fem meter. Njut av en dag på fjället och ha lagom envist kul!
Tack Lena för kloka ord! Igenkänning på dras med i flowet;-)
Åh, så trist men ändå klokt på nåt sätt. Klart du ska utnyttja att ha en din dag på fjället och få lite sportdricka på köpet. Så länge det får. Lyssna extra på kroppen bara, brukar ju kunna vara svårt ibland, iallafall för mig, när man får på sig nummerlapp…
Det ska jag, lyssna på kroppen och tänka bort nummerlapp. Njuta ta det för vad det är.
Så jäkla trist!
Precis, inte mitt löpår. Tur jag har min cykel 😉
Kloka ord från dej också Helena du har ju en cykel och kan cykla o må gott på fjället ,
Tack Anette! Det har jag ju!
Usch vad tråkigt Helena! Men helt rätt inställning – klart du ska ha din dag på fjället!
Det är jättetrist men samtidigt får jag skylla mig själv lite som sprang för långt. Å andra sidan kunde det lika gärna hänt någon annan gång. Det ska jag! Jag vann dessutom en tröja av arrangörerna nu i kväll så det vore synd om jag inte stod på start.
Jag kan varmt rekommendera att följa programmet på http://www.runnersworld.se/blogs/prehabbloggen/start2run-bli-en-skadefri-lopare-del.htm
Det har fungerat ypperligt för mig och sedan 1:a april har jag gått från 10 min löpning till 2,5h utan några skadeproblem. Jag kompletterade löpningen med rullskidor, simning och styrketräning i början. Är man van att träna är det inte totalmängden som är viktig att hålla ner utan löpningen!
Jag ska gå och in titta! Tack så mycket för bra tips och för att du kommenterade!
Klok kollega du har!
Som flera skrivit prova dig fram och se om det går att springa lite, efter en lååång rask promenad-uppvärmning.
Kör massa stretch och foamrolling och annat fram tills dess.
Kram M
Jag rullar min kruskavel och stretchar! Det fina m fjällmaror är att man nästan blir tvungen att gå i början, bara uppför 👍🏻
Kanske ditt mål för nästa år inte måste vara en fjällmara? Man kan väl springa kortare distanser i fjällen som kroppen mår bättre av! 🙂
Men låter som du kan få en fin dag på fjället iaf! 🙂 Lycka till!
Maja, absolut kan man springa kortare distanser i fjällen! Jag tror också att om jag ser till att förebygga framtida knäbesvär så går det fint att springa långt också.