• Home
  • /
  • Skidor
  • /
  • Alternativ träning- 2×20 minuter i stakmaskinen

Alternativ träning- 2×20 minuter i stakmaskinen

Jag la återigen ett sådant där pass som inte fungerade så bra till handlingen i tisdags. Även om jag var pepp på lite annat upplägg på tröskelintervallerna på cykeln fungerade det inte. Men jag genomförde det utan att ge upp och det är ett steg framåt även om jag var riktigt ledsen efteråt. I går fick jag till ett riktigt bra styrkepass med dottern. Hon är otroligt duktig, dels för peppen jag får men också för att hon kan korrigera teknik och ge mig bra tips.

I dag stod det långa tröskelintervaller på schemat. Två stycken intervaller om 20 minuter styck. Mentalt jobbiga att ta sig igenom oavsett om det är på skidor eller cykel. Det fina med passet i dag var att det skulle utföras på skidor. Linn har lagt in alternativ träning för att jag ska ladda om huvudet och hitta tillbaka till glädjen att cykla igen. Eftersom jag inte kan ta min vanliga mtb till spikbodarna och låsa fast den där utana tt vara rädd för att någon annan ska ta med sig den hem la jag undan tanken på intervaller utomhus. Att ens försöka ta sig upp på fatbike på isiga vägar med lite nysnö på skulle vara dumdristigt.

I stället blev det stakmaskin. Något som jag saknat ilte nu när jag inte tränar inför något skidlopp. Den typen av träning har annars var en viktig del i min träning förr om åren. Jag gillar att stå inne och staka. Trots att tiden går sakta är intervaller roligt och jag har kört flera pass med just 20:or förut. Det gav lite självförtroende till dagens pass. Dessutom såg jag redan i går att stakmaskinen på gymmet fått riktiga kontrollremmar med skidhandtag. Det gör stakningen trevligare.

Jag laddade upp med bra musik, sportdryck i flaskan och en handduk. Värmde upp lugnt i 20 minuter och gick sedan in i bubblan. Hittade ett fokus jag inte haft på länge. Visualiserade 5 km-slingan på Storhogna och varierade stakningen. Kortare drag, längre drag, lite högre frekvens och lite lägre medan jag höll koll på pulsen. Det gjorde att 20 minuter gick ganska fort ändå.

Vilade aktiv i fem minuter och upprepade intervallen med samma puls och samma fart. Under de sista minuterna kom den där sköna känslan av att klara något och känna sig stark över mig. När endorfinerna slår till och håren på armarna reser sig. Som ger lite ork att trycka på lite den sista biten. Jag tänkte på hur många gånger jag stått i stakmaskinen, lagt intervaller efter intervaller bakom mig och hur roligt det ändå varit. Benämt dem som sköna på ett sjukt sätt när jag körde tre 20 minutare för några år sedan. För även om det är riktigt jobbigt att staka så länge så är det hanterbart.

I nedvarvningen bytte jag till löpband och gjorde en chansning. Med lite nervositet ökade jag bandets hastighet och joggade i 15 minuter. Så länge har jag inte sprungit sedan oktober 2017. Jag kunde ha fortsatt ett tag till men hejdade mig. Även om det var helt smärtfritt i knät vore det dumt att chansa. Men det var ändå 15 minuter och ett litet hopp tändes om att kunna börja springa fjäll igen. Knärehaben har gett resultat.

I morgon är det vilodag. På lördag ska jag köra snabbdistans, första gången det står på schemat och jag hoppas innerligt att det är cykelbart väder ute för 2.5 timme på trainern lockar inte. På söndag 3-timmars distans och det i sällskap med Happygänget för att upprepa den fina Singsjörundan med fika som vi körde för något år sedan.

2

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: