Så som jag tänkte om #52 vardagsäventyr strax efter nyår, att det inte behöver vara så avancerat eller storslaget. Att det kunde räcka med en enkel cykeltur. Något utöver det vanliga i vardagen. Så blev veckans vardagsäventyr. En vinterdistans med ett riktigt fikastopp. Så där som det anstår cyklister.

Jag ställde en fråga i Happyridegrupp på Facebook tidigare under veckan. Frågade om det var någon som ville göra mig och Hasse sällskap på en söndagsdistans i kaffetempo (lugnt för en gångs skull och med fika i ryggsäck) Jag föreslog Singsjörundan, den om vi nästan precis för ett år sedan cyklade. Intresset och frågor kring planering blev stort och jag skapade ett event.

Ett event som lockade 13 cyklister till bortsett från mig och Hasse. Fredrik föreslog att vi skulle stanna till vid skotercafét i Singsjön som dagen till ära skulle ha öppningspremiär. Det skulle passa oss lite galna vintercyklister bra. 

Delar av gänget. Som vanligt pratas det cykel, det känns och kläms. 

Vid nio möttes vi upp vid macken på Körfältet. Precis som förra året kom de från Brunflo på cykel för att slippa bilåkande. Till skillnad från förra gången saknade vi snöiga vägar och fick försiktigt cykla glashala grusvägar. Så där att det vid minsta lilla ojämnhet i isen gled åt sidan.

Lars bjöd på ett roligt cykelhack. Har man ingen isolerad vattenflaska fungerar den lokala dagstidningen bra. 

Jag hade oroligt frågat vid ett av stoppen när tårna var lite kalla om skotercaféer arrangerades utomhus. Lättad upplystes jag om att det skulle vara inomhus. Lika oroligt frågade jag om vi kanske skulle ha förberett dem om att 14 hungriga cyklister skulle ramla in. Det hade Stefan redan gjort när han ringt om öppettiderna. Efter 3 mil och alldeles strax innan fiket öppnade rullade vi in vid Singsjöns bystuga. I stället för skoterparkering blev det som en man ur personalen sa, en hel cykelbutik utanför.

Vintertid är det magert med spontana fik i byarna häromkring. Sommartid kan du fika i varje liten krok. De små fiken är som oftast de allra bästa. Enkla och charmiga. Med så mycket mer kärlek i det som serveras och till ett bättre pris än de vanliga inne i stan.

Singsjön var inget undantag. Det var skinkstutar med tunnbröd från en lokal bagarstuga, toasts, varm korv med rostad lök, hemmagjorda toscakakor och chokladbollar. Kaffe ur plastmuggar som fastnade i vaxduken på de enkla borden.Förtjusningen över den nya tekniken med swish från herren som sålde fika. Allt i en gammal och sliten samlingslokal med herrarnas skidåkning från Falun på storbildstv:n. Det passade oss svettiga och cyklister fint, vi som fick förvånade blickar från byborna när de steg in i bystugan.

Vi satt nästan en timme och pratade. Värmde oss, tog en påtår och någon backade på fikabrödet. Vi hoppade sedan i gång våra kalla kroppar ute på gårdsplanen för att ta de sista tre milen hem. Ett fint litet vardagsäventyr en söndag. En distansrunda med det lilla extra.

Slutligen stiftade Fredrik ett nytt pris som gick till Erika. Varmastefotenpriset. Hon skulle bara värma fötterna mot kaminen.

Du får gärna dela med dig om du hittar på ett vardagsäventyr till veckan! Tagga bilden på Instagram med #52vardagsäventyr eller mejla eller kommentera din bild eller blogginlägg till mig! Jag vill så gärna läsa och länkar gärna ditt inlägg här. Följ mig på Instagram och gilla bloggens Facebooksida för att se mina bilder.

2

12 Comments

  1. Mari januari 30, 2017 at 09:45

    Alltså, älskar era sådana här äventyr. Jag måste styra upp något liknande här i Sundsvall, i löparskorna 🙂
    Mari recently posted…Minnen genom kameralinsenMy Profile

    Reply
    1. Helena januari 30, 2017 at 14:02

      Vad roligt att du gör det:-) Jamen det tycker jag! Gör det!

      Reply
  2. Mia januari 30, 2017 at 10:51

    Alltså. När det lilla äventyret ändå blir det stora och fina. Tummen upp!

    Reply
    1. Helena januari 30, 2017 at 14:02

      Det är just det, och hitta dom som är min utmaning det här året.

      Reply
    1. Helena januari 30, 2017 at 19:57

      Tror hon klarade foten bra men värre på karitraa-strumpan 😉 Som tur var hade Marie extra strumpor med sig!

      Reply
    1. Helena januari 30, 2017 at 21:24

      Det gör ju det! Vet inte om de bara har öppet på helgerna framöver, men man kan åka bil. Ligger i bystugan efter ”stora vägen” och är bra skyltat!

      Men det hoppas jag också! När åker du ned till Björnrike nästa gång?

      Reply
        1. Helena januari 31, 2017 at 09:24

          Vi kan väl höras av då! IV åker med all säkerhet ned de flesta helgerna innan Nattvasan nu.

          Reply
  3. Elna januari 31, 2017 at 09:15

    Varenda jäkla cykelpass är ett vardagsäventyr, det är ju det som är så fint med vårt sport <3
    Ouch, varmastefotenpriset, brände hon sig?
    Elna recently posted…Fem ställen jag vill cykla påMy Profile

    Reply
    1. Helena januari 31, 2017 at 09:30

      Visst är det så! Även det där turerna som är våra vanliga rundor, det händer liksom någonting hela tiden!

      Hon klarade sig faktiskt utan brännmärken. Hon hade tur. Doften i rummet var inte så angenäm om man säger så 😉

      Reply

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.