Hittat tillbaka till gymmet

img_6708

Vi är ett grymt team dottern och jag!

För andra torsdagen på rad har jag och Cecilia tränat. Jag har gett mig tusan på att komma över den höga tröskeln som det innebär för mig att komma i gång med styrketräningen. Tröskeln har varit lite högre den här hösten. Snart är jag över och styrketräningen blir lika självklar som skidåkningen eller cyklingen. Eller åtminstone regelbunden och lite roligare för varje gång.

I dag var det helt och hållet min dotters förtjänst att vi kom i väg som vi hade bestämt. När jag kom hem från jobbet, stressat in på affären och försökt plocka i hop en middag på ett par minuter möttes jag av en trött dotter. Jag själv hade utan bekymmer kunnat gå raka vägen till sängen och lagt mig för kvällen. Jag hade försökt att hålla mig vaken under eftermiddagens seminarium genom att nypa mig själv i handflatan ett par gånger.

Under middagen var det nästan så att jag önskade att Cecilia skulle säga att hon inte orkade träna. Det gjorde hon inte. När vi klev utanför dörren sa jag att det var bra att hon ville gå till gymmet för utan henne hade jag hoppat över. Hon svarade detsamma och vi skrattade lite åt oss själva och sa att vi skulle tycka det var skönt efteråt.

Vi värmde upp på varsitt håll. Hon på löpbandet och jag stakade 10 minuter med två lite mer intensiva minuter. Sedan lånade vi stora gruppträningslokalen som Cecilia försäkrats sig om skulle vara tom.

Hon hade satt i hop en styrkecirkel åt oss.  Hon plockade fram kettelbells och mattor, ordnat en spellista och peppade mig. Omvända roller i dag. När jag frågade var hon hittat inspiration till passet fick jag tills var att det var mina egna styrketips i bloggen.

Cecilias pass i dag för den nyfike. 5 varv med 3 övningar och minimalt med vila mellan. 

  • Russian twist med kettelbell, 5 stycken på varje sida
  • 10 rygglyft
  • 10 sit up.

Cecilia fortsatte med utfall med kettelebell och benböj medan jag gjorde mina rehabövningar jag fått för mitt knä. Höftlyft och en enkel men effektiv övning där jag står på en bräda och låter benet hänga i luften för att sedan med höftens hjälp lyfta det upp.

Vi har varsin kettelbell i famnen. Vinkeln kanske inte den mest pedagogiska.

Vi har varsin kettelbell i famnen. Vinkeln kanske inte den mest pedagogiska.

Se glad ut? Nästa gång.

Se glad ut? Nästa gång.

Trots ett på pappret enkelt program sved det i både mage och rygg och vi var båda trötta och nöjda efteråt. Att få kommentaren ”det är roligt att träna med dig mamma” värmde i hjärtat och jag blev lite stolt. Jag är glad att hon vill fortsätta träna med mig. Det är en värdefull stund tillsammans!

Så kan nu jag nog säga att jag hittat tillbaka till gymmet igen!

6

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: