När träningen får vara good enough

Är det i bland tungt för er också? När det inte riktigt stämmer. Orken finns inte där. Kanske gnager det lilla dåliga samvetet över uteblivna träningspass eller att de inte blir tillräckligt långa eller många?

Så är det för mig just nu.

Det kanske kan uppfattas som om jag sällan har svackor i min träning. Jag tränar ju på. Till synes som en maskin som Hasse sa den helgen vi var Idre. Det finns inget stopp, jag gnetar på och orkar mycket. Jag förkunnar hurtigt att träning ska vara rolig för att bli av. Så är det ibland. Jag orkar mycket och kan hålla på länge. Timme efter timme och mil efter mil. I bland glömmer jag bort mina inplanerade vilodagar. De som jag måste planera in för att få gjorda. Inte tvärtom. Det är sällan jag måste planera att träna. Det kommer av sig själv.

Det är bra i bland. Att vara envis, fokuserad och ha energi som en durcallkanin. Det är fint när träningen är en del av vardagen utan att behöva känna att jag måste få till ett antal träningspass i veckan. Det är fint när träningen är lika naturlig som att borsta tänderna eller att kliva upp på morgonen.

Men även om jag är stark som en oxe eller bara kör på som en diselmotor så har jag svackor. När jag inte längre orkar pressa mig själv så hårt eller länge. När det känns jättetungt och jag tvivlar. Som nu när det är en månad kvar till Nattvasan och helgen efter fatbikeracet i Sorselse och jag inte orkar något alls. Samvetet gnager över ett gymkort som samlar damm i plånboken och  jag missar alla roliga spinningpass för att jag inte kommer mig för att boka dem. När jag inte tar ut min fatbike i all den fina snön.

Jag hade velat köra fler intervallpass på skidor. Jag hade velat få in långa pass på helgerna och kanske cykla mer utomhus hemma under veckorna. I stället känns det mesta som mellanmjölk. Jag har utvecklat min skateteknik men farten är den samma oavsett hur mycket jag tar i. Jag har vant kroppen att cykla fatbike.

I helgen fick träningen bli good enough för en gångs skull. Jag nöjde mig långt mycket tidigare än jag brukar. Jag som kan pressa mig några kilometer till. Ett varv extra eller en halvtimme till. Det går tänker jag. Det kan i bland vara bra att träna på att bli trött när man ska åka långa lopp. Men det är skillnad på att vara trött och trött.

I lördags ville kroppen inte samarbeta. Jag hade varken kraft i armar eller ben. Då är det svårt att åka skejt. Jag kravlade mig fram. Det blev en mycket långsam mil där jag fick stanna och hämta andan med jämna mellanrum. Vi hade planerat in ett pass med pannlampa på kvällen. Jag åt och vilade i stället. I går söndag gjorde vi ett nytt försök. Jag var lite piggare. Kunde åka skidor, glida på skären och åka på trean. Långsamt med med lite kraft i 6 km innan kroppen tyckte att det räckte. Jag var trött. Bestämde mig för att inte vara missnöjd över att passet inte blev några timmar. Att det räckte med 12 km.

När vi kom hem frågade jag Hasse om han kände sig förberedd på de där nio milen på skidor. Om han tycker att han lyft sig och om han är trygg i sin åkning och träning. Det är jag svarade han. Det lugnade mig. För vi ska göra det gemensamt och jag vet att han skulle göra allt för att jag ska mig i mål. För honom spelar det ingen roll vilken tid det tar. Det var ett insikt att landa i. Att det inte alltid är blodigt allvar.

Jag vet ju också att det vänder. Eller hur?

Vi fick en kort men fin runda i ett sagolandskap. Det gjorde gott. Sagolandskapet.

4

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

  • Anna Pojen

    februari 6, 2018 at 07:47

    Föe mig är skillnaden i att om man kände sig orkeslös innan men under passet får mer energi, känner sig skön efter, då är set bra att jag pressade mig iväg! Eller om man får andnöd i backen, måste ta en paus och/eller efteråt inte känner sig tillfreds, utan bara sliten kanske till och med ledsen. Då om det är det senare, så är det antagligen något i livet som inte stämmer. Tex för mycket stress, sjuka anhöriga, oro för relationer eller för mycket av träning kanske. Tänker att det är då man behöver vila och släppa kraven lite. Det kanske inte är så för dig men för mig har det hänt att jag vid stress utanför träningen, i övriga livet, inte kan träna på effektivt utan bara lugnt eller stilla, eller inte alls, för kroppen orkar inte när den eller hjärnan inte är ”på”. En gång för ganska exakt 14 år sen lyssnade inte jag utan blev till slut sjukskriven. Nu vet jag lite bättre men det är fortfarande svårt ibland med att kraven och det man ”vill” inte alltid är synk med ork. 😊 Det är inte farligt att vila lägre ibland. Kroppen ger tillbaka efter med oanad kraft. Kram och ta hand om dig! Du kommer ju klara Vasan på auto förmodligen. 🤗
    Anna Pojen recently posted…Today is not a good day to dry the mushroomsMy Profile

    Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: