• Home
  • /
  • träning
  • /
  • Två gånger -på god väg att bli en vana

Två gånger -på god väg att bli en vana

I början av veckan tog Cissi med mig till gymmet. Jag har backat ur så många gånger. Tänkt att jag ska gå ned och köra styrka. Det har slutat vid en tanke trots att det tar mindre än två minuter att gå från min lägenhet ned på gymmet. Jag vet hur viktig styrkan är för att mitt knä och framförallt min rygg ska hålla för cykling och skidåkning. Jag vet också hur roligt jag tycker det är och att det har räckt fint med två pass i veckan. Men det har inte hjälpt när jag bara har tänkt och inte gjort. 

I dag åkte vi en kortis till Storhogna för att ordna med lite saker i stugan som fått vänta. Det har regnat hela dagen och jag har varit otroligt trött efter gårdagens cykling. Jag lät benen vila och bestämde mig för att gå ned på gymmet innan middagen. Damma av cirkeluppläggen som jag körde förr. De med boll, bosulboll och kroppsvikt. De som inte tar mer än 20-30 minuter men ändå ger en skön genomkörare. 

För helt ärligt så vågade jag mig inte ut i den stora delen av gymmet där maskiner och skivstänger finns. Inte utan sällskap av Cecilia som har full koll på var alla viktplattor finns och hon som vågar ta plats. I stället kändes corerummet intill rummet med stakmaskiner mer tryggt. Kanske var det just det som gjort att jag tvekat att gå ned tänkte jag när jag värmde upp i stakmaskinen. Att jag inte känner mig bekväm så som jag gjorde när Fristilen fanns. Att den här lite mer råa gymmiljön får mig att känna mig lite malplacerad. Att jag inte känner varken medlemmar eller personal så som jag gjorde under min tid som intstruktör. Den känslan av att inte riktigt passa in bland alla redskap som så många känner. Där är jag nu. Men å andra sidan vet jag att det inte är någon som funderar på vad jag gör, bedömer mig eller tycker att jag inte passar in. Det tar nog bara lite tid att vänja sig vid det tror jag. 

Hursom blev det en bra kväll. Jag kände hur mycket jag saknat SkiErg:en när jag körde lätt stakning för att vänja kroppen vid rörelsen. Kände att jag faktiskt inte tappat så mycket när jag körde mina övningar. Balans och stabilitet finns kvar även om jag inte klarar lika många armhävningar som förr. Men det sporrar mig att komma tillbaka dit jag var en gång. När jag hade en riktigt stark och funktionell kropp som klarade både cykling och skidåkning utan större protester. 

Upplägget för den nyfikne

Jag körde fem varv  med 6 övningar och vilade en stud mellan varje cirkel. Det går lika bra att göra övningarna enklare eller tuffare. Som att stå på knä, skippa bosuboll vid armhävningar, göra dem med fötter på pilates boll, använda en vikt vid rygglyft osv. 

  • 10 stycken armhävningar på händer på bosuboll. 
  • 10 rygglyft
  • 10 stycken crunches
  • 10 stycken mountain climbers med armarna på bosubollen och fötterna på pilatesboll (fem uppdrag på varje ben)
  • 20 stycken utfall med rotation och med kettlebell i famnen (10 per ben och 14 kg i famnen)
  • 16 russian twist med kettlebell (8 på varje sida och 14 kg i famnen. 

Det räckte gott och väl för att jag skulle känna att jag fått jobba lite. Utfallen fungerade riktigt bra för ett knä som inte riktigt är med i matchen ännu och det gladde mig. Det kanske kan bli ordning på det så att jag snart kan börja springa igen. 

Så en gång är ingen gång men två gånger är på väg att bli en god vana!

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Lena Indahl Jonsson

    november 10, 2018 at 21:31

    De nuförtiden mycket få gånger som jag tränar inne i stan, så går jag på gamla Fristilen. Där hittar jag och får vara ”nybörjare”. Tycker mig inte vara varken nog hipp eller fit för att vara bekväm på de andra anläggningarna. Det som är så sorgligt är att det inte är någon personal eller städerska där som glatt säger Hej, vad kul att se dig eller att det var länge sedan man sågs. Jag saknar spinningen så otroligt, men är för feg för att gå på Sportsgym´s pass.

    Svara
    • Helena

      november 10, 2018 at 21:55

      Jamen precis så är det Lena, sorgligt men sant. Jag vill också ha den känslan, att bli igenkänd (visserligen bör jag ju kanske vara där lite mer) någon som hejar, det där lilla familjära. Jag saknar också spinningen, men kommer mig inte för att gå i väg. Mest saknar jag nog att instruera själv. Det är synd att man ska känna att man inte passar in, för man behöver inte vara hipp eller fit men det är lättare sagt än gjort.

      Svara
    • Helena

      november 11, 2018 at 14:35

      haha, min träningsvärk från i måndags gick lagom över tills i går när jag spädde på med ännu mer känner jag i dag. Men det är en skön känsla ändå tycker jag!

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: