Inte utan min cykelkepa

På Bruses begäran kommer en kepsblogg. Ett riktigt nördigt inlägg. Ni har nog inte missat mina kepsar? Jag gillar cykelkepsar, de är inte bara snygga utan väldigt praktiska. Så jag har grävt lite i mitt bildakriv efter kepsbilder. Jag har nämligen använt de alla utom en. Inser också att det är har blivit en hel del kepsselfies….

Eftersom jag vägrar ha hjälm med skärm (en fånig grej, det hör liksom inte i hop med landsvägscykel, fast det är inget fel att ha det såklart) så adderar jag i stället en keps med skärm. Det kan ju tyckas lite underligt om jag nu inte vill ha skärm. Men fördelen med keps är att den värmer lite på våren och hösten. Svalkar hur konstigt det än är under heta sommardagar. Den tar upp svett på ett bra sätt. Skyddar mot solen om skärmen är nedåt. Uppåt är det bara coolt. Den är en viktig detalj tycker jag. Jag är också av den åsikten att det funkar lika bra att ha keps på stigcykeln!

Jag har ett gäng. Kanske inte så många som man skulle tro. Det är en liten samling som växer sig större allt eftersom. Varje keps har en egen liten historia.

Ok. ett filter på den vänstra. Jag är blek i dag.

B’twinkepan köpte jag i Spanien första året vi var där med Björn och hans föräldrar. Den är snygg på sitt enkla sätt och en av två som jag använder mest. Den tog mig till en tredjeplats på Långa Lugnet och en andra plats på Orsabajken 2013. (Det satt i kepsen) Den är en perfekt intervallkepa eftersom jag blir lite starkare i den. Den fungerar även som misärkeps, långdistanskeps och finrullarkeps. Den var med till Noppikoski som var en mix av alla tre typer av cykling.

Prickar från London.

Min finaste kepa. Är man ingen bergsget får man vara snygg i stället, se kraftfull ut. Denna köpte jag på Look Mum No Hands i London 2013. Den är tyvärr lite stor och svår att ha under hjälmen. Har följt med på någon landsvägsrunda, bland annat förra sommaren när jag efter 4 veckors cykeluppehåll brände runt viken med snitt runt 34 km/h. Som sagt den är kraftfull.

två sköningar.

Jag har också en rosa Campa-keps och en blå Prendakeps som jag köpte av Trabke förra sommaren. Han har stil när det gäller kepsar och uppenbarligen rätt många i lager. För en billig peng kom jag över dessa. Den rosa ser skönt retro ut men är svårmatchad. Jag vill inte heller få såna där svettmissfärgningar i den så den bor mest på hatthyllan. Följde iof med till spanien i våras och funkade fint i värmen. Fast har man inte campautrustning på hojen kanske man inte ska ha en campakeps?

Den blåa Prenda höll inte i tvätten. Skärmen blev lite underlig. Så den får tjänstgöra som prydnad. Jättesynd för den är så fräsig. Snygg tillsammans med mina blå-röda blizglasögon. Också en viktigt sak, kepsen måste funka med brillor.

Retrosköning.

Även Wolksvagen-kepsen köpte jag av Trabke förra sommaren. Den är även den skönt retro och lite lättare att matcha med cykelkläder. Jag har inte använt den så mycket dock. Gillar trycket på skärmen när den är nedfällt mer än uppfälld. Hursom en fin kepa!

Sådan mor sådan dotter.

Här är min royce rolls bland keporna. Min Rapha-keps som jag köpte i London på Raphas butik. Den är så skön och farligt snygg med sina rosa ränder! Skärmens tryck gillar jag också. Den passar fint till tävlingsdräkten eller att bara ha med brillor som på första bilden. Den var svindyr men väl värd de kronor jag la ut. En keps jag använder mest och den som ni mest har sett mig i. I familjens samling återfinns även en kalas-keps som dottern fick efter Lilla Mörksuggejakten 2013. Hon gillar som mig kepor och den där har jag aldrig fått prova. Undrar varför…

filter, ja jag är både blek och klen i dag. Alltid lite finare med filter.

Sen har jag två kepsar som jag aldrig använder. Den höger är min försa kepa. En craft jag inhandlade på vätternrundan 2010. Det skulle regna och skärm var ju praktiskt. Nu har Hasse fått craftkepsen.
Den till vänster är en RPM-keps. Alltså träningsjätten Les Mills egna keps för just deras cykelkoncept. Vi tänkte väl att det skulle vara lite käckt att köra en reaelse med den på. Det blev inte så. Den ligger faktiskt mest och skäms i garderoben. Gräslig passform, skärmen går inte att vika upp utan att det knakar oroväckande. Hasse förstörde sin just på det sättet. Men det är en keps.

Vad gör man med kepsar om vintern då? Jo vi ska arrangera dem på den vita väggen bakom trainern. Hänga dem lite snyggt så där. För jag är inte ensam om kepsar i familjen. Dotterns har ni ju sett. Hasse har en del han med. Vem vet han kanske presenterar sina i bloggen så småningom!