5 saker om mig du inte visste

Förra veckan bloggade Elna om saker som vi läsare inte visste om henne. En skön lista och hon ville gärna veta något om oss. Jag tänkte snappa upp den där listan men orkade inte riktigt. Men nu gör jag det. Funderar lite på vad ni faktiskt inte vet om mig och det är ganska mycket trots att jag är ganska transparent i sociala medier. Att jag ägnade mycket tid åt fotografering i gymnasieåldern har jag berättat om tidigare. Det intresset återupptog jag. Men det finns annat som gömts i garderoben i många år.

Jag tycker inte om att blanda saker som ska ätas. Jag äter helst sak för sak. Helst inte så mycket sås för det kletar i hop. En tårta äter jag lager för lager och sallad är bra, då behöver jag inte blanda! Det är knäppt och jag vet att jag missar många trevliga matkombinationer men sån är jag.

Det allra viktigaste på morgonen är kaffet. Det är något jag aldrig skulle kunna vara utan. Den dricks tillsammans med frukosten och inte efter. Jag kan vara utan frukost men inte kaffet. Kaffe är viktigt helt enkelt! Vill man göra mig glad är en god kopp kaffe en bra grej att bjuda på!

Jag är väldigt mörkrädd. Har varit det ändå sedan jag var barn och trodde att det skulle växa bort. Men inte. Jag sover helst med en lämpa tänd om jag är ensam hemma. Helst inte med stängd sovrumsdörr och att dra ned persiennerna ger mig panik. Det blir för mörkt helt enkelt. Men jag har lärt mig att vara ute på cykel och skidor med pannlampa även om jag många gånger tror mig höra konstiga ljud och skidar och cyklar snabbare än jag borde just då.

Jag har spelat fiol under många år. Ända fram tills jag gick ut gymnasiet. Folkmusik var det som jag gillade allra bäst efter att tragglat ur de där första spelböckerna. I garderoben i sovrummet ligger min fina ganska gamla fiol och samlar damm. Jag har inte öppnat lådan på säkert 10 år. Att återuppta spelandet finns det inga planer på. Tror faktiskt inte att jag kommer i håg så mycket så här efter 20 år.

Jag är otroligt fart- och höjdrädd. En inte allt för bra kombination när jag vill bli så bra tekniskt utförscykling som jag vill och vill åka fort. Men det går bättre på en cykel än utan. När jag var liten var jag livrädd att åka bil. Jag trodde det fanns stup överallt och det i kombination med att bilen rullade var otroligt hemskt. Skulle tro att det var oerhört jobbigt att vara min förälder då. Nu i vuxen ålder är stuprädslan borta men jag har svårt för höjder. Att åka sittlift är lika läskigt varje gång även om det går framåt. Jag har ju övat en del i sommar. Likaså har jag övat på att titta dit jag ska och inte bli rädd för branta stigar och kanter, och stup (för det är faktiskt stup i bland) på sidan av stigen. I bland går det inte bra och jag vill bara lägga mig ned, livrädd att ramla ned. Och vet ni vilken känsla som är läskigast? Jo att när jag blir så där höjdrädd är jag lika rädd att jag ska hoppa över kanten, ur sittliften eller vad det nu kan vara. Som tur är finns det bra spärrar i kroppen!

Jag har övat sittliftåkande hela sommaren! Ett steg framåt är att jag faktiskt vågar fota när jag sitter där!
5

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

2 Comments

  • Sofia

    september 10, 2019 at 19:46

    Roligt inlägg! Jag känner igen mig mycket i att vara mörkrädd som vuxen. Jag sover också med lampan tänd när jag är hemma själv… trodde det skulle gå över med åren men imorgon fyller jag 30 så jag får nog leva med detta hela mitt liv. Jag är dock (tack och lov!) inte mörkrädd när jag jobbar, då går jag in i en annan roll.
    Sofia recently posted…MIN FÖRLOSSNINGMy Profile

    Svara
    • Helena

      september 14, 2019 at 20:05

      Visst är det konstigt att det inte försvinner? För någonstans vet jag ju att rädslan inte är rationell. Intressant med roller också, jag tycker inte om att prata i telefon, avskyr att behvöa ringa upp folk, sms:ar hellre, har lite telefonskräck men i jobbet pratar jag dagligen i telefon, jobbiga, svåra och obekväma samtal. Men precis som du med mörkret går jag in i en roll!

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: