#52vardagsäventyr – frukost i vinterdimma

Det isblå morgonljuset är så vackert och när det sedan övergår till lila blir det ännu magiskt. 

Vi har gjort några mer eller mindre lyckade försök att fånga naturfenomen och soluppgång på bild. I mars åt vi frukost i den nautiska gryningen i förhoppningen att se solen gå upp bakom Klövsjöfjället. Gryningen fick vi men en stort moln placerade sig över soluppgången. I somras spenderade vi ett par timmar på natten uppe på Storhognaplatån för att fota stjärnfall. Även då drog det in moln.

I fredags såg jag att två planeter skulle passera varandra. Ett kosmiskt möte hette det och var man upp innan solen gick upp skulle man få se det. Jag frågade Hasse om vi inte skulle försöka att se det och samtidigt äta frukosten ute. Så som vi gör i bland och som är så mysigt.

Så vi klev upp till en stjärnklar himmel vid femtiden. Vi bredde smörgåsar, tog med sittunderlag, lite ved och kaffepannan. Parkerade bilen vid hotellet på Storhogna och gick upp i snön och gjorde upp eld en bit upp på fjället. Det lovade gott. Solen skulle precis börja gå upp och hade färgat himlen med en tunn orange strimma. Vi hade ingen aning om var planeterna befann sig eller hur det skulle se ut. Så ett kosmiskt möte skulle vi nog inte få se. Men däremot en kall novembersoluppgång.

Hasse tände upp en eld på den hårda skaren och jag bredde ut sittunderlagen på en bänk. Doften av kaffe började sprida sig och jag tog några kort. När jag vände mig om elden och Hasse låg Storhognadalen i dimma. Hasse funderade på om det var vi som orsakat sådan rökutveckling med vår lilla led.  När det blev allt mer mjölkigt förstod vi att dimman dragit in. En lite konstig känsla eftersom det var 10 minusgrader ute. Kanske var det ett moln som lagt sig som ett lock sa Hasse. Oavsett blev sikten dålig och vi konstaterade att vädret i fjällen vänder på ett ögonblick, bokstavligt talat.

Vi satt sedan i dimman och åt frukost och gick miste om soluppgången som man kunde ana bakom allt det vita. Skrattade lite åt våra tappra och misslyckade försök att se planeter, soluppgångar och stjärnfall. Men å andra sidan var det inte dumt att börja dagen med frukost på vinterfjället långt innan någon annan vaknat. Höra en tjäder ropa bara en kort bit från oss och se hur snön och fjällbjörkarna trädde fram i takt med att ljuset ändrade färg och blev allt starkare. Från kolsvart, till isblått och sedan en varm lila gryningston. Så otroligt vackert. Vackrare än vad min lilla kompaktkamera kunde återge.  Vi sedan åkte hem och sov någon timme till sedan. Sa till varandra att vi ska försöka äta fler frukostar utomhus även nu under vintern. Även om det är jobbigt att komma upp ur den varma sängen när klockan ringer är det så värt det. Ett sådant fint sätt att se världen vakna. I helgen blev det en fin start på söndagen och ett bra avslut på en lika fin helg.

Var äter du helst din helgfrukost?

2
Share

5 Kommentarer

  1. Vilken fin morgon! Håller med om att det tar emot att gå upp – men sedan är det SÅ värt det!
    Sara recently posted…Suljätten i Kall – ett av mina bästa tips till ÅreMy Profile

  2. Det är ju det och i bland så svårt att komma sig för. Det behövs ju egentligen inte så lång stund ute, bara så att kaffet kokar upp och man ätit klart. Men det gör mycket för välbefinnandet.

  3. Åh! Så himla magiskt.. vill också vara med 🙂
    Mari recently posted…DesenioMy Profile

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge