#52vardagsäventyr – lingon och dagsvandring till Oxsjön

Hösten. Tid för bärplockning och promenader i fjällen. Tid att göra sådant som vi tänker vi ska göra. Sådant som i bland inte blir av. Som jag skrev i inlägget om att fjällen glöder är den här färggranna perioden kort. Lika fort som den kommer lika fort är den över. Att vi skulle plocka lingon var Cecilias idé. Det gladde mig. Jag själv som barn plockade oerhört mycket bär. Så mycket att jag som tonåring bestämde att mina eventuella barn inte skulle behöva dras med i skogen på hösten. Jag var med andra ord less bärplockning.

Men när Cecilia blev lite större hade jag glömt tonåringens löfte och tog med henne ut. Inte lika ofta som jag själv hade fått följa med. Sedan avtog bärplockandet i takt med att Cecilia blev större. När vi köpte stugan kom vi i gång igen. Vår tomt består bara av blåbärsris.

Cecilia bestämde sig spontant för att följa med oss ned till stugan i fredags trots att det var pappa-helg och en vän från USA var på besök. Hon hade föreslagit att vi skulle plocka lingon. Vi nappade direkt.
Ett alldeles utmärkt förslag tyckte vi. Veckans #52vardagsäventyr blev både en dagstur på fjället och ett litet annorlunda sätt att hälsa på vänner. Fast kanske inte så annorlunda för oss. Att gå långt i väglöst land är inte särskilt konstigt för en kopp kaffe. Men inte som hemma i stan där avståndet är kortare så klart.

Eftersom jag har vanan borde jag veta var och när lingonen mognar. I lördags blev det en tankevurpa när jag glatt föreslog för familjen att iv kunde stanna på vägen upp till Oxsjön och plocka på ett hygge där.

Vi var nämligen på väg upp till Oxsjön för att hälsa på Caroline och Jocke. Caroline som jag lärt känna lite efter några besök i hennes tidigare butik i Vemdalen och via sociala medier. De har alldeles nyligen köpt en stuga och bjöd upp oss.

Jag insåg snabbt att vi var lite för högt upp för att hitta mogna lingon. Vi letade en stund innan resten av familjen förstod att jag inte riktigt hade haft koll. Visserligen är det ett sämre bärår i år och visserligen hittade vi lite men inget att göra sylt på. Men det gjorde samtidigt inte så mycket. Cecilia var glad att få vara ute, det var vi med. Det var en riktigt fin höstdag med tät dimma. Bär kunde vi plocka nere vid Torrvallen där det brukar finnas lite oavsett om det är ett rikt bärår eller inte.

Efter någon timme satte vi oss vid bilen och fikade. För sådant hör till. Kanske det allra bästa trots allt när det kommer till att plocka bär? Så tyckte jag som barn i alla fall.

Vi åkte upp sedan upp till vändplatsen på Gradins väg. Där börjar den breda fyrhjulingsvägen upp till Oxsjön. Den som vi cyklat så många gånger. Runt en timme hade Caroline upplyst oss om att det skulle ta att gå. Vi hade en tid att passa på eftermiddagen. Cecilia skulle med bussen till Östersund strax efter fem. Vi räknade lite snabbt att vi faktiskt inte behövde ha så bråttom, varken upp eller ned. Det skulle finnas tid att fota på vägen upp.

Cecilia har aldrig gått upp till Oxsjön tidigare. Därför var det extra roligt att få visa henne ett av områdets finaste fjäll. Som den nyblivna fjällräv hon blivit kom hon med förtjusta utrop lite då och då. Även om vi inte fick de fina vyerna på vägen upp var det ändå fint i dimman. När vi passerat högsta punkten lättade dimman och Oxsjövålen trädde fram. Vi konstaterade att det för en gång skull var vindstilla och trots att det var dimmigt ändå varmt. När vi gick ned mot själva tjärnen och stugorna vid Gammelvallen fick vi äntligen vyerna.

Det tog oss nästan 90 minuter att komma fram. Väl där tänkte varken jag eller Hasse på att fota stugan och hur fint den låg nere vid sjön. Vi hade fullt upp att dricka kaffe, äta korv och prata. Om att kanske våga släppa taget och prova nya saker. Om företagande och hur fint det går att bo. Utan el och vatten. Tiden flög i väg och strax före tre började Cecilia bli otålig. Vi hade trots allt lika långt tillbaka.

Vi visste att promenaden tillbaka skulle ta lite kortare tid vilken den också gjorde trots ett par fotostopp. När vi nådde högsta punkten bröt solen igenom och lyste upp fjälltopparna. Funäsfjällen kunde skymtas i dimman som lättade.

Efter en stund kom Jocke i kapp oss. På fyrhjulingen med en trött kille bakom sig. De skulle hämta saker till stugan som de hade i bilen. När vi mötte dem på parkeringen konstaterade Jocke att det faktiskt inte gick snabbare att åka fyrhjuling än att gå. Vi sa hej då och åkte tillbaka till Storhogna. I god tid för att Cecilia skulle hinna med bussen.

En tur för hela familjen?

Till skillnad från turen till Stor-Kvällshögen jag skrivit om tidigare är vandringen till Oxsjön en perfekt familjeutflykt. Du får mycket fjäll och kommer snabbt upp på höjd.  Leden är lättvandrad och går på bred fyrhjulingsväg. Det finns små rastplatser med bänkar och grillstäder. Perfekt om du har barn med dig. Vill man göra en toppbestigning av Oxsjövålen kan det bli lite för tufft för de minsta barnen.

Strax efter att du passerat ett ledkors går en stig till vänster som leder till en gammal raststuga, Uppsalastugan. Den kan vara värd att titta på!

Själva Oxsjön är en tjärn som ligger mellan fjällen Oxsjövålen och Oxsjöfjället. Vintertid är det populärt att fiska och då når man tjärnen med skoter alternativt på turskidor.

Här är vyerna vackra. En klar dag ser du långt, mot Skålan och fjällen mot Storhogna och Jaktstugan. Oxsjövålen som ramar in är områdets högsta topp och väl värt mödan upp.

Vid Oxsjön finns en raststuga, Gammelvallen där du kan pausa och fika. Den är alltid öppen, sommar som vinter och har hjälptelefon och möjlghet att tända upp i kamin. Men använd bara veden i stugan i nödfall. Det är bättre om du tar med dig egen.

Räkna med att turen tar ett par timmar. Har du barn med dig se det som en dagstur. Väljer du att gå upp på Oxsjövålen tar det ännu längre tid. Du kan visserligen gena ned över fjället mot leden efter toppturen. Då sparar du lite tid. Annars är det samma väg tillbaka som du kom!

Till toppen av Oxsjövålen

Har du kraft över och gott om tid rekommenderar jag dig att ta dig upp på toppen av Oxsjövålen. Verkligen ett fint tillfälle att få ännu mer storslagen utsikt över Vemdalsfjällen. Jag törs nästan lova att det är värt besväret och att områdets största stenröse finns där.

Tyvärr finns ingen markerad led upp på toppen. Men det finns stigar. Till höger om Gammelvallen efter leden mot Jaktstugen finns en synlig stig som går på skrå mot Vålslagan och finns utmärk på kartan. Vålslagan är skraven mellan Oxsjövålen och Skuvfjället. Strax innan du når själva skarven mellan fjällen skråar du åt höger och går utan stig upp på toppen.

Ett andra alternativ är att ta samma väg upp på fjället som själva fjällmaran går. Det är inte heller markerat. Gå tillbaka samma väg som du kom och håll utkik åt vänster. Efter ett par hundra meter går stigen upp i fjällbjörkskogen och följer den den gröna tungan bland stenarna upp mot toppen. Stigen efter löparna är faktiskt ganska synlig nu! Den här vägen upp är brant och man får krypa en bit men det går. När det planar ut och övergår till mer sten håller du höger mot toppen.

Ett tredje alternativ är att avvika från leden när den planar ut på toppen. Gå höger mot Oxsjövålen över myren och hitta en väg upp genom stenskramlet.

Hitta till Oxsjön

Åker du från Vemdalen, Storhogna eller Vemdalsskalet tar du väg 316 och svänger av mot Trumvallen. Följ grusvägen och ta höger när den delar på sig vid Näsvallen. Ta sedan första höger där det finns en vägbom. Här börjar Gradins väg. En smal bilväg upp till en vändplan där du får parkera och fortsätta via fots. Vägen är privat och avgiftsbelagd. Det kostar 50 kr att åka upp och det är värt det för underhåll av vägen. Du betalar via sms eller swisch.

 

0
Share

2 Kommentarer

  1. Härliga bilder! Det är verkligen magiskt med höst i fjällnatur 🙂
    Ibod11 recently posted…Ett väldigt roligt besökMy Profile

    • Tack! Det är något alldeles speciellt sådana här höstdagar. Dimman gör det ännu finare trots att man egentligen inte ser så mycket 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge