Hasse på väg upp mot toppen av Stor-Kvällshögen

Förra veckan uppmärksammande Vemdalen Alla årstider mina vardagsäventyr i en artikel. Jätteroligt såklart och förhoppningsvis kan det ge lite inspiration till saker att upptäcka i området eftersom många av mina äventyr sker där.

I artikeln berättade jag om ett äventyr jag hade inplanerat och sett framemot. Nämligen att göra en topptur upp på Stor-Kvällshögen. En av de högsta topparna i området. Ett fjäll vi sett i höstas när vi sprang och som jag så gärna ville se från toppen.Dessutom var både jag och Hasse nyfikna på en gammal vandringsled som vi försökt att hitta för något år sedan. Då i syfte att kunna cykla till Sandviksdalen, en gammal buvall för att sedan cykla över Storhogna till stugan.

Den stigen skulle enligt kartan kunna ta oss upp på Stor-Kvällshögen. Fjället kan även nås efter leden mot Oxsjövallen från Storhogna men det skulle bli för långt för en dagstur. Det skulle inte bara bli en topptur utan också intressant att se om stigen fanns och om vi skulle hamna rätt. Det finns många gamla stigar där man förr buförde sina kor, stigar som trampades ofta och gamla vandringsleder som i dag inte längre används till förmån för de lite mer lättillgängliga närmare Storhogna och Vemdalen. Leden mot Sandviksdalen har även den gamla ledskylten kvar och inte de nya uppmärkta.

Vi packade en ryggsäck med lunch och sittunderlag och beräknade att turen skulle ta ett par timmar. Alla tre ganska trötta efter en cykeltävling dagen innan. Vi åkte från Storhogna ned till skidområdet i Klövsjö och tog grusvägen som går mot Börtnan, den som passerar leden till Fettejåfallet. Dottern övningskörde och vi försäkrade henne om att efter parkeringen till Fettejåfallet skulle trafiken vara gles. Hon var lite orolig över den ganska breda grussträng i mitten av vägen skulle göra det svårt att möta andra bilister.

Efter ett par kilometer kom vi i kapp tre ryttare och hennes körkunskaper fick sättas på prov. Ytterligare några kilometer senare kommer vi mitt upp i kofösning. Vi skrattade lite åt situationen där vi stod med bilen så långt ut i diket vi kunde och blev passerade av ett tjugotal kor. Det är sällan ma får uppleva det numer men Klövsjö har en levande fäbodkultur och längs med grusvägen har korna sommarbete.

Vi parkerade i vägkanten och tog in där skylten pekade mot Sandviksdalen. Där vi tidigare nyfiket letat efter en början på stigen. Med oss hade vi vanlig papperskarta och Calazo-appen i telefonen. För att kunna stämma av med hjälp av gps-punkter att vi var på rätt väg. Jag har tipsat om appen förut och gör det igen. Det är suveränt att få fjällkartor i mobilen och kunna se exakt var man befinner sig utan att behöva ha mobiltäckning. Lika suveränt att kunna sätta ut gps-punkter för att rita upp rutter,snabbt kunna zooma in på kartan och samtidigt i realtid få en längdangivelse även in i inzoomat läge. Kartorna kostar från 50 kr och uppåt och väl värt som ett komplement till vanliga fysiska kartor. Calazo gör ju riktigt bra vanliga kartor och appen är lika bra den med.

Vi behövde dock inte checka av mobilkarta med vanlig karta så många gånger eftersom vi nästan med detsamma kunde ana stigen även om den till en början var ganska igenväxt. Lite längre in i tallskogen blev den uppmärkt med röd färg på träd och bitvis med blåmålade stenar. Hasse som är färgblind och har svårt att se rött hade det lite svårare att upptäcka markeringarna än vi.

Vi fick fin vandring genom tallskogen och plockade sakta höjdmeter. Passerade gamla brytningsvägar och nedfallna träd efter stormen 2013. Efter ca 1.5 km kom vi ut på en betydligt mer upptrampad och synligare stig. En snabb koll i mobilkartan visade att vi var på rätt väg och lite längre fram på den nya stigen fanns åter de röda markeringarna. Troligen har den gamla leden till Sandviksdalen troligen ersatts av en annan start från en grusväg lite längre ned mot den väg vi parkerade på. På kartan fann inte den nya stigen dock.

Härifrån började det bära uppför och vi gick längs med Slagån. En liten bäck utmärkt på kartan. Vis kulle upp i Slagan, svackan mellan Stor-Kvälslhögen och Gråhogna. Vi passerade genom fuktig granskog med mycket mygg och stora gamla granar och alar. En stor kontrast till tallskogen lite längre ned och så småningom fjällbjörkskogen en bit längre upp.

Det utan tvekan godaste vattnet hittar du i fjällbäckar. Så länge som det rinner är det ingen fara att dricka!

Efter en vattenpaus där vi passade över Slagån tog vi turens jobbigaste höjdmeter på stenig och riktigt brant stig uppför. Vi konstaterade att kor är starka djur med bra balans som med lätthet tar sig upp för sådana här stigar på väg till buvallarna på fjället. Vi tvåbenta är lite stela hade det desto jobbigare.

Vi hade sett ut på kartan att vi kunde vika av från leden ungefär 3 kilometer från start och gå upp på Stor-Kvällshögen där höjdmarkeringarna inte visade sig vara allt för branta. Det skulle inte heller vara så stenigt till en början. Mot toppen skulle vi gå på känn och ta sikte på den första höjden.

 

Jag hade trott att vandringen från fjällbjörkskogen upp på toppen skulle bli den jobbigaste men det visade sig bli den lättaste och framförallt finaste delen på turen. Vi skråade upp och höjdmeternna kändes inte nämnvärt i benen. Jag tror att fjällets grönska och all mossa gjorde det lätt. Det är oroligt fint och mjukt under fötterna. Jag skojade om att jag skulle vilja ta med en bit av fjällets gröna mattor hem till vardagsrummet.

Vi stannade till några gånger. För att njuta av den makalöst vackra utsikten mot Skålan. Tittade på kartan för att känna igen de små byarna av hus.

 

Åt andra hållet väl uppe på en platå tornade områdets högsta fjäll upp sig, Oxsjövålen med sitt tydliga stenröse på toppen.

Som alltid kommer det en topp till när man tror att man är framme. Storkvällshögen var inget undantag. Efter att tagit upp till första stenpartiet bredde en platå ut sig. En platå av mjuk fin fjällljung med ganska tydliga djurstigar. I fonden tornade den mäktiga Oxsjövålen upp sig.

Vi passade på att äta lunch vid stenröset på toppen. Väl gömda för vinden i en svacka bland stenarna med utsikt över Klövsjö och Skålan. Bakom oss Oxsjövålen och lite längre bort Härjedalsfjällen. Som alltid smakar kaffet allra bäst utomhus även om vinden kylde kaffet på någon minut. Att få sitta så med ryggen mot ett par stenar, på ett liggunderlag och bara

När vi blev lite för frusna packade vi hop oss och gick tillbaka samma väg. Lika snabbt som vi lämnat fjälltoppen var vi nere  fjällbjörkskogen och inte så långt senare att vi tagit oss ned till tallskogen. Utför går alltid snabbt oavsett hur trött kroppen är!

Vi hade varit ute i strax över fem timmar med lunchpausen inräknad och nästan gått 10 km. Från grusväg upp till en av områdets högsta toppar. En otroligt fin dagsvandring som blev så bra som jag föreställt mig. För det är något speciellt med toppar. Både att få gå upp och få stå där och blicka ut. Få den där svindlande känslan av att kunna se så långt och vara högt uppe.

En tur för hela familjen?

Jag skulle nog säga att den här dagsturen kan bli för lång om man har mindre barn med sig och passar därför bättre för lite större barn som är lite vana att gå i skog och fjällterräng.  Den mäter ungefär 10 km där man tar häften av sträckan i princip uppför för att sedan gå nedför i bitvis ganska jobbig stenig terräng.

Det är framförallt biten när stigen möter en annan och upp till fjällbjörkskogen som är jobbig. Vandringen uppför själva fjället är lätt även om det är stenigt sista biten upp till toppen och det stora röset.

Räkna med att turen tar runt runt 5 timmar med paus för fika/lunch. Se till att gå i kängor eller lite grövre skor eftersom det bitvis är stenigt och kan vara lite blött på sina ställen.

Hitta till Stor-Kvällshögen

Vill du göra en dagsutflykt är det enklast att åka väg 316 från Vemdalsskalet eller Storhogna och åka mot Klövsjö. När du når infarten till Katrinas skidområde svänger du in där och följer den vägen. Den övergår till grusväg efter fjällfoten. Följ grusvägen och håll uppsikt när du når gles tallskog, en lätt uppförsbacke, där står skylten mot Sandviksdalen vid vägkanten på vänster sida. Från infarten vid Katrina är det ungefär 15 km. Du kan parkera längs med vägen, med fördel på den lilla mötesplatsen lite hitom skylten.

Följd den rödmarkerade leden som bitvis kan vara lite svår att se. När du möter en annan bredare stig följer du den upp mot Slagan. Ett par hundra meter upp i fjällbjörkskogen ska du ta ned vänster i ravinen och upp på fjället. Du kommer inte missa själva fjället!

Har du mycket tid över alternativt tänker dig att övernatta i tält rekommenderar jag att du tar en avstickare till Sandviksdalen. Gå då ned på leden igen och följ den mot vallen som ligger ute på myren. Du ser den tydligt från Stor-Kvällshögen!

Ni kan vi pricka av Stor-Kvällshögen och planerar redan en ny topp att äta lunch på. 

1

5 Comments

  1. Ove juli 25, 2017 at 11:35

    Vilken mysig tur och fina bilder! Det är inte utan att det rycker i gamla vandrarben! 🙂

    Reply
    1. Helena Enqvist juli 31, 2017 at 08:07

      Det var verkligen en fin tur! Förstår det, vandrarbenen slutar väl aldrig att rycka lite!?

      Reply
    1. Helena juli 26, 2017 at 08:13

      Vilken bra ide! Det har ju blivit ett par bilder och dessutom med så pass bra kvalite att det går att trycka..mobilbilder är ju lite si och så att göra bok av 🙂

      Reply
  2. Pingback: #52vardagsäventyr - lingon och dagsvandring till Oxsjön - Helena Enqvist - hon som cyklar lite

Lämna gärna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.