#52vardagsäventyr – middag på murrikka

Det allra första vardagsäventyret vi gjorde strax efter nyår var en utemiddag på den nyinköpta Murrikkan. Då i ett vindskydd nere vid Svartåstjärn i Klövsjö. I mörkret medan vindarna yrde upp snön på tjärnen och lamporna i slalombacken sakta släktes och pistmaskinen lyktor lyste upp fjällsidan. Vi stekte pytt och värmde oss över elden.

Ett halvår senare,  i lördags gjorde vi om det vardagsäventyret men i stället för vara nere vid tjärnen lagade vi middag på toppen av Katrina. I det lilla vindskydd som finns där. Vi var båda trötta och hungriga efter löprundan på fjället och någon längre promenad orkade vi inte. Vi tog med oss en sallad, överbliven karré från förra helgen och hallomiost. Vi hade köpt färdigt vitlökssmör och cole slaw. Allt för att det skulle vara så enkelt som möjligt.

Medan solen sakta gick ned över åsarna mot Rätan och Böle tände Hasse upp elden och värmde upp Murrikkan. Doften av stekt kött och eld gjorde att det kurrade i magen av hunger. Vi hade inte ätit särskilt mycket efter löprundan. Vi funderade lite på hur många varv vi tagit på toppslingan som passerar vindskyddet. Hur många varv vi skejtat eller åkt klassiskt runt. Både i dagsljus och med pannlampa. Vi kom fram till att varven vintertid har varit fler än de på cykel sommartid.

Medan maten stektes klart tog jag en liten promenad i fjällbjörkskogen runt spåret. Där vi om höstarna brukar plocka bär. Först nere vid Torrvallen där bären mognar först, sedan runt stugan och sist här uppe. Där det tar lite längre för lingonen och blåbären. Jag konstaterade att det jag hört om ett sämre bärår stämde. Det var inte lika mycket kart i år.

Medan det var Storsjöyra i stan, mat på papptallrikar och krogstråk åt vi också vår mat ute. Där i lugnet och långt bort från skränet som blir just den här helgen. Det fungerade lika bra och ännu bättre. Även om vi frös lite och jag huttrade efter att vistas hela dagen i solen drog vi oss för att åka hem. När vi till slut bröt upp och gick mot bilen hade temperaturen sjunkit till 11 grader. Temperaturen som sommaren har bjudit på mest varje dag i Storhogna. Men det gör inte så mycket ändå. Det går ändå att vara ute.

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: