#52vardagsäventyr – På tur till Timmerkojan

Man kan gå på tur på många olika sätt om man vågar tänka lite utanför boxen. Som med snöskor vi gjorde en januaridag eller med Fatbike till Gammelvallen för två helger sedan. Självklart är väl den rätta benämningen att gå på tur när man gör det på turskidor. Skidor som inte är anpassade för att åka fort i ett skidspår.

Jag har alltid varit rädd för att gå på tur. Det är egentligen rätt fånigt när jag tänker efter. En dagstur skiljer sig inte särskilt mycket från att åka ett par timmar i ett skidspår och som i mitt fall skidspår uppe på fjället. Det gör jag så många gånger om vintrarna. Men det är något med att gå i väg efter ledkryss vintertid. Rädslan att överraskas av en storm, ett tjockt snöfall eller behöva gräva för att få skydd. Vinterfjället skrämmer på det sättet och jag rör mig helst i där jag känner mig trygg. Vi har pratat om att göra vinterturer under många år men det har inte blivit av.  Lika mycket som det skrämmer lockar det faktiskt.

Sommartid rör jag mig överallt. Jag tar gärna flerdagsturer och i många fall turer på egen hand. Springandes. Vilket egentligen innebär mer fara utifall jag skulle ramla och skada mig. Men det är ändå något helt annat.

Därför var ändå söndagens tur ett steg framåt. Även om det var ett litet sådant och inte särskilt avancerat eller lång tur. I omgivningar som jag känner till.

Om det räknas till att gå på tur kan vi diskutera. Men jag väljer att tänka att det var så. Vi hade inga turskidor i söndags. Men vi hade turryggsäck och sittunderlag och en intention att inte åka fort utan sakta ta oss via skidleden till Timmerkojan. Med lunch i dagsäcken och överdragskläder. I stället för turskidor tog vi våra skejtskidor för att slippa valla med klister och eventuellt kunna åka på skaren. Vi skulle ta oss ungefär 5,5 km rakt upp på fjället till Timmerkojan och sedan kunna glida ned bilen igen som vi parkerat en bit från Vargens camping. Samma skidled som vi tidigare i vinter gick med snöskor till Stockåflostugan. 

Till Timmerkojan går både skoterled och skidled. Från Vargens camping är det runt 7 kilometer upp på fjället. Vi parkerade där skoterleden går över vägen från Vemdalsskalet, ca en kilometer från Vargen mot Storhogna till. Där är det 5.5 kilometer upp till Timmerkojan via skidleden. Du når även Timmerkojan från Björnrikehållet. Enklast är att ta liften upp på toppen. Därifrån har du ca 2,5 km lätt uppför innan du kan glida ned mot Timmerkojan.

För två år sedan skejtade vi via skidleden upp. Då var den bred med enbart ett skidspår draget. I söndags dubbelspårigt vilket gjorde att vi först provade skoterleden. Det för att inte skejta sönder de lilla spår som fanns. Men vi insåg rätt snabbt att det var för mjukt och skulle bli för svårt att ta oss upp. Vi valde skidleden och stakade sakta där det var platt och försökte skejta så smalt som det gick.

Vi hade ingen brådska. Stannade emellanåt. För att pusta ut och för att ta kort. Vi var båda riktigt trötta och jag tänkte nästan föreslå att vi skulle vända tillbaka. Ta lunchen vid raststugan lite längre ned.  Men samtidigt lockade en lunch i en snögrop och en kopp kaffe mer än att vända bara för att det var lite jobbigt. Vi kämpade oss vidare med tunga ryggsäckar. Fick kliva över grästuvor och konstatera att skaren inte bar för oss. Vi mötte några turåkare och 

Södra Härjedalens finaste fjäll. Sonfjället.

Efter den sista jobbiga stigningen upp mot Timmerkojan hämtade jag andan en sista gång innan jag gled ned över skaren mot husen och Timmerkojans rastskydd. Den som ligger så fint på Skorvdalsfjället sluttning. Av en äldre turkarta från Vemdalen från 2011 fanns där servering och möjlighet att ta vessla från Vargens camping. Nu 7 år senare är det ingen aktivitet där. Dock verkar det större huset rustas upp.

Vi dukade upp lunchen bakom en grävmaskin(!?) och skydd mot en husvägg. Även om solen fick kämpa sig fram mellan de tunga gråa molnen frös vi inte särskilt mycket där i skydd från vinden. Vi lyssande på avlägsna skotrar och pratade om sommaren och hur snabbt vintern har gått. Att fjället nu töar fort och att det med all säkerhet var vår sista fjälltur för i år.

Mätta och lite frusna tog vi oss ned igen. Via den breda skoterleden till Stockåflåstugan och sedan skidleden ned till parkeringen. Det som tagit en timme upp gick på en kvart ner. Visserligen skönt för våra trötta kroppar.

Vi sa med lite sorg i hjärtat att det här med största sannolikhet var den sista skidturen i fjällen för den här vintern. Så mycket som varmgraderna och solen tagit på snötäcket skulle det vara konstigt om det var skidföre till helgen. För veckans väderprognos lovar plusgrader och inte särskilt kalla nätter. Vi kom aldrig i väg på någon längre skidtur eller det som vi pratade om för någon månad sedan, att vintertälta. Det som skulle vara ett ännu större steg att så småningom göra flerdagarsturer på vintern. Men det kommer en ny vinter och möjligheter att ta mig fram på turskidor i fjällen.

Nu har mars passerat och #52vardagsäventyr är inne på sin fjärde månad. På något vis känns det lite lättare att hitta på saker att göra när våren kommer. I bland funderar jag på om jag verkligen ska kalla det vi gör för äventyr. Om det faller inom ramen för det. Jag tänkte att jag skulle återkomma till det lite senare i veckan. För hur som är det för mig äventyr att utmana mig i det jag inte riktigt vågar och att komma ut mer i ett annat syfte än att träna.

Jag kommer också att sammanfatta era äventyr, de som ni delat på Instagram och i blogginlägg. Så som jag gjorde för ett tag sedan. Det är ju lika roligt att se att ni engagerar er och den inspiration som ni sprider vidare.  Det gör mig så himla glad!

1

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

4 Comments

  • Tomas Backström

    april 5, 2017 at 22:02

    Upp till Timmerkojan är en trevlig tur. Sista backen är lite jobbig förstår att du pustade ut. Låter illavarslande angående snötillgången på fjället. Jag ska upp till Skalet nästa vecka å Timmerkojan var ett av resmålen.

    Svara
    • Helena

      april 6, 2017 at 13:18

      Men backen är väl värd besväret! Ja det är illvarslande, såg någon bild från leden upp till Timmerkojan på instagram i dag och det såg ut att vara bra med snö nu. Det ska vara nattkallt i helgen så jag hoppas innerligt att snön finns kvar till veckan och påskhelgen!

      Svara

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: