• Home
  • /
  • Vardagligt
  • /
  • #52vardagsäventyr – snöskor till Stockåflostugan
stockåflostugan

#52vardagsäventyr – snöskor till Stockåflostugan

Cecilia har varit med ner till stugan i helgen. I lördags gav hon sig ut på ett eget äventyr med Fatbike medan vi skejtade högfjällsspåret. Innan vi åkte ned berättade jag att jag hade planerat ett vardagsäventyr och Cissis första gissning var snöskor. Något hon velat prova sedan jag och Hasse gick till Björnrikestugan.

Hon gissade alldeles rätt. Jag såg framemot att få visa henne hur roligt det var och hur lätt man kommer upp på fjället trots mycket snö. Jag hade dock ingen plan vart vi skulle gå bortsett från att göra en tur till någon annan stuga är Björnrikestugan.

För två år sedan skejtade jag och Hasse upp till Timmerkojan från Vargens skidspår. Vi passerade en stuga på vägen som vi inte stannade vi då. Den skulle bli bra att gå till. Runt 2 km genom granskog för att komma upp på kalfjället. Vi enades om att det skulle bli en bra förmiddagsutflykt.

Vi packade ned en termos kaffe och några muffins innan iv hämtade ut de snöskor vi bokat dagen innan. Som vid förra tillfället valde vi att hyra dem på Storhognas skidshop. Vi åkte ned till parkeringen strax efter Vargens camping. Där skidleden och skoterleden mot Timmerkojan och Varggransstugan utgår. Det är välskyltat och ingen risk att man går fel.

Vi gick genom granskogen upp mot kalfjället medan solen kämpade för att ta sig igenom molnen. När vi kom upp en bit möttes vi av ett fjäll i motljus och bakom oss sken den blåa himlen igenom. Makalöst vackert. Vi sa alla tre att det är något speciellt att komma upp lite högre och få utsikten. När de vita fjällen liksom går in i varandra.

Vi mötte några turåkare på väg ned och hörde skotrar på avstånd men annars var vi ensamma trots att det var den största av sportlovsveckor sett till antalet turister.

Vi nådde Stockåflostugan efter en timme. En timme där vi pausat mycket för att ta kort och göra små lovar ut i terrängen. Cissi valde fikaplats mot husväggen som hade mest sol. Lagom tills vi hällde upp kaffet sprack det upp ytterligare på himlen.

När solen sedan gick i moln och vi druckit upp kaffet och börjat frysa lite gick vi ned samma väg som vi kom. Vi fick en skön nedförbacke ända ned till parkeringen. Det blev nästan 5 km vandring som gjorde oss alla tre trötta. Att gå med snöskor kan låta lätt men det tar på benen. Framförallt när det är lite djupare och lösare snö.

Snöskor är en perfekt familjeaktivitet som inte kräver så mycket. Visst är det lite jobbigt men inget man behöver vara tränad för. Eftersom det tar tid att gå med snöskor är kortare turer bra att börja med. Packa fikaryggsäck och glöm inte en flaska vatten.  Klä dig i lager på lager för att kunna justera. Uppför blir det oftast lite varmare och när du går utför kallare.

Enklast är att gå längs leder eller skoterspår. Går du skidleder (gå inte preparerade skidspår, snöskor river upp en del) se till att du inte trampar i spåren. Håll dig gärna i kanten. Allra enklast är faktiskt att gå i lite djupare snö.

Med kompass och karta kan du gå i utanför lederna. Det kräver dock fjällvana och lite försiktighet efter snön kan gömma djupa skrevor och vattendrag. Tänk också på att det inte går så fort se till att du har god tid på dig.

I Vemdalsområdet finns det ganska många raststugor längs med de leder som finns. De är fria att använda och olåsta. De finns utmarkerade på turlederna. Visa hänsyn och respekt och lämna stugan i fint skick. Vill du hellre gå till stugor med servering finns Jaktstugan och Samevistet som serverar fika, lättare lunch och våfflor.

Från spårcentralen på Vemdalsskalet är det ungefär 6 km vandring tur och retur till Jaktstugan. Från hotellet vid Storhogna är det även det ungefär 6 km vandring tur och retur.

Fler vintertips i Vemdalssområdet hittar du i ett inlägg jag skrev tidigare i vinter.

Det här var ett #52vardagsäventyr där enkla blev det storslagna.Vyerna, fjällen och snön gör gott för själen. Jag tänkte när jag satt mot husväggen att jag aldrig skulle kunna vara utan detta. Det behövs för att pausa i livet. För att hämta kraft. Jag tänkte på de löparäventyr de här fjällen bjuder på. Att kanske springa långpass mellan stugorna med fika i löparryggan. När allt är grönt och lite fuktigt och fjällen bytt skepnad. 

Vill du läsa Cecilias inlägg om snöskovandring finns det här! Även Hasse har skrivit några rader om det.

3

Endorfinberonde träningsnörd, mamma och fjällräv och som driver en av Sveriges största cykelbloggar. Cyklar skog, fjäll och landsväg och trivs allra bäst i stigcyklarshorts med kaffetermos i ryggsäcken. Tävlar i MTB och åker skidor vintertid.

5 Comments

Kommentera

CommentLuv badge

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.