1 mil och skavsår.

Blev summan av gårdagens seans uppe vid ÖSK. Att jag dessutom under de två sista kilometrarna funderade bakom vilket träd jag vid eventuell brådska skulle lämna av lite pararister. Själva åkningen gick riktigt bra i går, den mentala bilden stämde, jag hade tänkt rätt. Lite flängande med armarna får man ta!

Fick till och med häng på en gubbe, skön känsla att kunna hänga med i stället för att bli omåkt av hela ÖSK.

Min mage jävlas rent ut sagt, har nog aldrig haft så ont i magen som av dessa parasiter, mitt mest spännande RPM-pass ligger framför mig om två timmar, lika spännande blir det att köra lunchspinning i morgon. Håller det eller blir jag tvungen att lämna salen? Man undrar.