12 km livskvalité

Ja, jag är mycket piggare idag. Tror gårdagens godisätande och glögg gjorde gjorde susen. Vi hade vårt årliga julgodispysslande och åt väl en aningens för mycket av det söta.

Vaknade upp till riktigt blåextraväder med vinterulliga träd. Då går det inte att ligga kvar i soffan. Så är det bara. Vi vallade och på med blått glid, så småningom ska även jag glidvalla på riktigt.

Tappade räkningen på antal lager blåextra och lät magkänslan bestämma. En burk och kloss med i jackfickan fick följa med, utifall. Det visade sig bli en av de bästa vallningarna jag lyckats åstakomma! Bra där.

De har gjort ett bra jobb uppe på ÖSK med konstsnöspåren. Korta rundan runt Björnberget var riktigt fin med bra stavfäste. Ner i världscupspåren såg det fint ut. I dag gav mig inte på de, för mycket upp och ned så här i början av säsongen. Spåret runt 3:km konstsnöslingan var inte spårat med maskin, kanske inte heller officelt öppet men vi tog den. Skapliga ”hemmagjorda” spår men det kändes i armarna vid stavtagen, snödjupet är inte så djupt direkt, men fullt åkbart!

Det kändes över förväntan i kroppen, såklart lite seg och trött. Därför blev det en lugn runda i behagligt tempo. Till skillnad från skidpremiären såg och kände jag mig mer som en skidåkare i dag. Det mesta sitter kvar även om tekniken har lite kvar att önska. Men det kommer, det var trots allt bara andra passet för i år.

12 km och strax över en timme gjorde mig skidglad! Det är så skönt att få träna utomhus, inomhus är inte samma sak, inte på långa vägar. Nej frisk luft, lite kyla i kinderna och dagsljus. Det behövs i dessa mörka tider!
Nu är kroppen så där skönt trött som den blir av skidåkning. I morgon kommer jag nog känna av mina armar och mage.