14,5 mil och svarta pister

Nu är veckan slut, kroppen så där härligt genomkörd och trött. Mycket träning och många mil i spåren. Lika många mil som i fjol men i år en längddag mindre. Mer lugn distans vilket jag behöver. 4 veckor kvar till Öppet spår, nu ska jag få in lite mer fart i åkningen så blir det bra!

Svarta pister ja! I går tillbringade vi en dag i Björnrikes härliga backar. Hasse lär sig fortfarande att åka utför och gör framsteg varje gång. Röda pister tar han sig utan större problem nedför.

Cissi och jag attackerade svarta sådana i går. Härligt att få trycka på och ge järnet, känna pirret i magen när det går undan. Jag hyrde pjäxor i går och för första gången på många år varken frös jag eller hade ont i vaderna!

Headpjäxor passade mina fötter bra. Mer tryck ned i skidan och inte lika nervöst i svängarna. Varma och gosiga!

Cissi utrustade vi med Go-Prokameran, rätt roligt att se i efterhand, barnet gillar skogsåkning.

I dag åkte vi två varv uppe på Katrina med nämnda barn.

Sen lämnade vi av henne i stugan för läxläsning medan vi tog milspåret vid skalet för sista gången. Bra glid gav en snabb mil och känslan av att kunna åka hela dan infann sig. Nåväl eventuellt hinner vi en helg till här innan ös, annars återkommer vi nästa år-såklart!

Nu väntar middag och städning av stugan innan vi beger oss mot stan igen. Slut på semestern.