72 mil

Stannade min mätare på idag, det tar sig, i fjol den 23 maj hade jag averkat 711km. Kanske kanske hinner jag.
Trots en vecka utan nästan ingen cykling alls så skramlar milen in.

I dag var det tjejträning med Castor. 8 tjejer och mörka moln på himlen. Efter en strulig start med varierande tempo så tog det sig. Vi åkte över ås-Dille och Landsom och bestämde oss sedan för att ta över Dvärsätt och Rödön hem. En tjej hoppade av i Ås.

Fri fart utövades i uppför och nedförsbackar. Jag har inga problem att hänga med uppför, värre är det visst nedför. Beror på att jag inte riktigt vågar ge järnet ännu. Nedför Rödöbacken hade jag rullen på Therese, vi for om en herre på cykel som lite fundrat tittade på oss tjejer. Vi kom ifatt två andra i gruppen och då drog de och jag tappade dem. Vinden slog som en vägg emot mig och mina tappra försök att hinna i kapp dem , som hjälptes åt med dragandet var lönlöst. På rödöbron kom jag i fatt. I backan på F4 området fick den som ville ta ut sig, jag trampade i väg som ett skållat troll och i mitten av backen kom mjölksyran som ett brev på posten. Omkörd av en tjej. Men jag gav mig inte, jag skulle inte på något vis bli inhämtad, med 90& av maxpulsen kom jag upp.

Nedför Härkebackan tappade jag igen rullen på Therese, men kom upp i maxhastighet av 56km/h. Livärdd att krascha dessutom, vägarbete pågår i backen på tre ställen så det var att hålla tummen rätt i mun. Nästa gång ska jag tametusan våga ligga på, även nedför!