Angenämt kaos
Efter att ha flyttstädat hela lördagen och fyllt både flyttbilen och en bil till brädden mellanlandade vi i Rättvik och for sedan vidare upp till Östersund på söndagen. För att packa in och packa upp hela sällskapets bohag.
Hjläp vad hände liksom? Kartonger överallt, ett kaos, två uppsättning av nästan allt, till och med sådana där små känna-på-potatis-stickor undrade jag om det någonsin skulle bli ordning. Hasse gjorde ett hästjobb i går och hade nästan packat upp allt medan jag var på jobbet. Nu börjar hemmet likna ett hem och jag har lovat mig själv (återigen) att varken flyttstäda, packa kartonger eller flytta på mycket mycket länge.
Det mesta höll under flytten, bortsett från TV:en. Mindre bra, kunde det inte ha varit ett glas?
Ur kaoset kommer något gott, äntligen kan vi börja leva ett ”normalt” liv, kunna ha en vardag, börja planera vad vi ska göra på ett vettigt sätt och inte försöka hinna allt under helgerna. Det är skönt.
Träna tillsammans, först och främst ladda för Vätternrundan som närmar sig med stormsteg. Innan dess ska både Jämthjulingen och Siljan runt ha avklarats. Cykelsäsongen är i gång även om våren och vädret inte håller med riktigt. Det som känns lite skönt denna vår är att jag inte kommer att kröa lika många pass på Fristilen. Sommarschemat drar i gång om två veckor ungefär, och då har jag inte pass förens i början av juli. Behövligt.
Att vi bor i ett avlångt land visar detta på. Sörmland i vårskrud till vänster, Östersund i vårskrud till höger. En mindre chock att komma hem och inse att tempen ligger på mysiga 1-5 plugrader. Små musöron på björkarna. Ingen cykel i kort-kort med andra ord. I morse låg det lite snö på biltaken. Nåja, Jämtland har sin tjusning.
0